att yra i nattmössan

Vilken härlig dag, skönt väder och gott om tid att träna, återhämta sig och sen träna lite mer. Vaknade inte när Annelie kom hem i morse, trodde jag själv. När jag pratade med henne på eftermiddagen var det en annan version jag fick höra. Tydligen hade jag satt mig upp i sängen och trott att jag försovigt mig till hästarnas frukost. Yrat om att jag inte fodrat, eller fodrat eller inte, jag hade ingen koll. När hon berättade att jag inte missat det, la jag mig ner direkt och somnade om. Uppenbart var min hjärna avstängd eftersom jag inte hade något minne från detta när jag klev upp.

Tog en promenad med hundarna efter att hästarna fått sin lunch. Åt lite tänkte sen smita ut för att köra ett kort pass i terrängen. Slog tyvärr på TV:n lagom till starten av  skidskyttets sprinttävling. Fastnade naturligtvis, det är en spännande tävlingsform, lite lik Triathlon med sina varvningar. Okej, inte mycket lika men lite, om man anstränger sig att se likheter. Kul att se en ny svensk vinna, Fredrik Lindström underbart jobbat. När ledarna fick frågan om varför under intervjun, var svaret som så många gånger förut. Träning, träning, träning och seriositet, vilket är lika med att inte missa några träningar.

Drog på mig mina löpkläder för ett pass med högpuls i skogen. Valde att ta mig upp i skogen bort mot Djupedal, en terräng där leran dominerar vid denna tiden. Fick upp pulsen perfekt första 10 min, 170 bpm stadigt. Fick en liten svacka efter ca 25 min, kom lite ur rytm och höll på att sätta mig ordentligt i leran. Träffade på en man som letade efter bussen när jag nästan var framme vid Djupedal. Skickade honom i rätt riktning och fick en minuts vila mitt i passet. Vände lite senare uppe på toppen av en lång backe längs med norrleden. Mörkret började att komma över mig och det var nära att jag träffades av grenar jag inte såg. Kom ut på en grusväg och följde den tillbaka till Sävekyrka. Fick nya krafter på grusvägen och kunde öka takten rejält. Summering av löprundan blir denna gång att jag inte får till den riktiga fartkänslan. Det växlar för mycket under passen. Lyckas inte få till ett helt pass med bra fart och skön känsla ännu.

Vilade på soffan en stund efter ett snabbt mål mat. Funderade på om det var klokt med ett pass till idag. Kom fram till att framgång nås genom, träning, träning, träning och seriositet. Alltså fick det bli ett cykelpass på gymmet.

Körde en progressiv uppvärmning i 10 min, 2st tröskel intervaller i 20 min med 5 min trampvila. Första 10 min av intervall #1 gick fin fint, sen blev det tungt, mycket tungt. Höll i hela vägen och försökte mig på att lura hjärnan att det var sista minutrarna.  Kände mig fräsch efter trampvilan, förhållandevis fräsch. Andra intervallen gick faktiskt mentalt bättre än den första, pulsen avslöjade dock att kroppen tog i mer. Orkade hela vägen och hade krafter kvar, inte mycket men krafter.

Det är inte svårt att yra i nattmössan, det sker av sig själv. Att Annelie får sig ett gott skratt kan man bjuda på.