lördag 30 juni 2012

cykelpendling

Startade dagen med en kort tur till arbetet. Motvind hela vägen och trist väder i övrigt gjorde att jag inte orkade ta någon extra runda. För att väcka kroppen till liv på morgonen är den lagom lång, 13 km där bara den sista biten förbi Backaplan är lite trist med många rödljus.

I kväll gick jag och Annelie en sväng på bio för att hinna träffas. Jag slutade kl.19:45 och hon började 23:00. Därför passade det perfekt att krypa in i biosalongen denna kulna sommarkväll. Men in Black III gav 1,5 timmars lagom underhållning.

Det blev rätt mörkt att köra hem vid 22:30 med mina mörkaste glas i bågarna. Ville inte köra utan, hatar att få flugor och knott i ögonen. Valet var klokt när jag vid St Jörgen körde in i ett par stora svärmar med mygg och flugor. Hemvägen gick 5 minuter snabbare tack vare ett bra flyt med rödljusen samt att vinden från morgonen var borta.

Väl hemma körde jag ett litet löppass på tio minuter för att vänja kroppen med övergången från cykel till löpning. Allt kändes fint och hoppet finns om ett par ok tävlingar i år.

I morgon kör jag en cykelpendling till, kanske med en liten extra runda på något av passen.

tisdag 26 juni 2012

ny cykel

Äntligen har även jag en tempocykel. Det blev en begagnad men förhoppningsvis snabb Merida Warp 9. Det kan ju inte bli något annat än en succé med tanke på att 9 är mitt favorit tal.




Premiärturen får vänta några dagar, nu bär det av till landet istället.


lördag 23 juni 2012

cykelpass i ett midsommartrött Göteborg

Inför gårdagens nattarbete tänkte jag köra ett lite längre cykelpass.

Nu ville världen annat och jag kom inte iväg i tid. Har nämligen bestämt att nu måste det bli ordning på matvanorna. Prio ett idag var därför att äta i normal tid runt 18:00 istället för 22:30. Därför fick det bli raka spåret in till stan, 13,5 km i lagom tempo, skönt att komma ut en stund före jobbet.

Höll mig ifrån att äta under natten, ok två bananer med mjölk, lite hård bröd för att hålla hungern borta. Tog en YallaYoggi som frukost vid 05:45 under tiden som jag bytte till cykelkläderna. Vädret var perfekt, vindstilla och solsken, det går helt enkelt inte att missa ett sådant tillfälle.

Började lugnt och fint ner mot Mölndal, en jobbig väg att cykla med spårvagnsspår och ojämn beläggning.  Vädret var fint och solen började värma gott, njöt av att vara i stort sett ensam på vägarna. Märkligt man skulle nästan kunna tro att alla haft en tung natt. Passerade Kållered allt kändes toppen, lite mer backigt denna sträcka, orkade trycka på i uppförsbackarna men kände mig lite sliten i ryggen. Vid Lindome kände jag mig lite trött även i benen och började fundera på hur långt jag skulle ta mig idag.

Tänkte först att jag kanske skulle ta mig hela vägen ner till Varberg. Det började kännas som ett allt för stort projekt att ge sig på direkt efter nattpasset. Bestämde mig strax före Kungsbacka att vända hemåt igen. Fyllde på med lite energi och dryck och vände tillbaka mot Säve. Kul var att se de 6 något trötta killarna som vobblade runt i centrala Kungsbacka. Fick en del glada hejarop och uppmuntrande kommentarer. Såg även en trädgård där festen verkade ha spårat ut under natten.

Beslutet visade sig vara klokt när krampen satte in i framsidan av låren vid Särö. Blev därför tvungen att stå still en stund i uppförsbacken för att få den att släppa. Fram till Särö var mitt tempo 30,1 km/h, ok med tanke på lite enregi i benen och en hel natts arbete. Nu var benen helt tomma och kroppen kämpade för att få fram bränsle. Från Särö mot Frölunda var det lätt cyklat och tempot gick upp, snittade under 1,5 mil mellan 35-40 km/h.

Tappade därefter igen vid Järnbrott, denna dipp tog rejält och nu tappade jag farten fullständigt. På något sätt lyckades jag mobilisera krafterna igen och få fart på benen. Tryckte i mig en gel och sköljde ner med vatten. Tycker verkligen inte om smaken av gel. Föredrar att ta de nya energigel vingummin som kommit, smakar gott och jag gillar att få tugga på något. Det ger en liten mättnads känsla.

Genom Linné ner mot Rosenlund och Nordstan där spårvagnsspåren ställde till problem igen. Var nära att åka omkull framför Palace. Gott att köra över bron och därmed veta att det bara är 1 mil hem. När Backaplan passerats och rödljusen passerats var det skönt att få upp farten igen. Efter Tuve började duggregnet att komma. Den sista milen försvann fort och det var med de absolut sista krafterna jag rullade in på gårdsplanen.

Efter en snabb dusch och en tallrik fil var jag mycket nöjd med att få krypa ner i sängen. Passet mätte 2h 27 min och jag tog mig 78km, snittfarten 31,9km/h. Det största problemet med att träna långpass på morgonen före läggdags är att jag drack för mycket. Därför blev sömnen störd av två pitstop för tömning av depåerna.

Det kommer absolut bli fler morgonpass efter jobbet framöver. Det är lugnt, oftast vindstilla och få bilar att slåss med på vägen. Gud skall veta att jag behöver mer träning för att klara de 18 milen om 55 dagar.Nu gäller det att fokusera på uppgiften, ta vara på alla tillfällen och att göra det på ett klokt sätt.

18 augusti närmar sig, dags att leva upp till mottot för året: 2012 -Go faster and harder.....

torsdag 21 juni 2012

på banan igen

Äntligen har jag slutat med penicillinet och övergått till träningen igen. Handen känns bättre och bättre, nu är det bara smärtsamt när jag använder den lite hårdare. Eller när jag slår i den, vilket jag lyckades med  i en butik i söndags. Ville mest ställa mig och skrika men fick hejda mig. Är nu helt fri från hindrande bandage och skyddas enbart av två små plåster i stället.

I måndags blev det en liten tur löpning uppe i Stockholm. Växlade mellan  jogg och promenad under de 40 minuter mina 6 km tog. Skönt väder vilket gjorde att det kändes ännu roligare att komma ut igen.

Tisdagen var det möten i Stockholm och hemresa för hela slanten.

Onsdag, en dag med rivstart igen, trots att jag lovat att ta det lugnt. Började morgonen med besök hos kiropraktorn för behandling av min bråkande vad. Följde upp med ett pass på IFK kliniken rehab på eftermiddagen. Avslutade med KM i tempocykling nere i Lindome.

En del av Triathlon Västgänget

Efter en del strul med val av tävlingsbana på grund av ett nytt vägarbete flyttades starten. Inte mig emot eftersom jag aldrig kört den ordinarie banan. Tanken var att sträckan skulle bli lika lång med den nya sträckningen, vilket den inte blev. Istället för en längd på 15km stannade min klocka och alla andras på 22km.

Riktigt snabb hoj när den vill

Själva tävlingen var otroligt rolig, tävla är helt klart allt för skoj. För den intresserade finns en mer att läsa i racereporten  på Funbeat. Kortversionen är att jag gjorde ett mycket bra lopp med tanke på mycket sparsamt träning de senaste månaderna, operation och penicillinkur. Att jag dessutom spöade en hel del med specialutrustning som både innehöll mer kolfiber i sadelstolpen än jag har på hela cykeln och där ett framhjul kostar mer än hela min hoj inklusive kläder, klocka och hjälm. Kom in på plats 14 av 28, 4:03 efter segrande Pasi Salonen.

I dag blev det lite shopping på CykelCity, ett par nya däck och lite energigel. Upptäckte att det var sprickor i mina gamla däck när jag lastade hojen på takräcket. Det var ca 4 sprickor där innerslangen buktade ut på varje sida av slitbanan på bägge hjulen. Skönt att man inte vet om det när man trycker på för fullt i 50-55 km/h i utförsbackarna. Har även suttit en del framför datorn och kikat på nya och begagnade tempocyklar. Har letat en del tidigare, men stärkt av gårdagen är jag nu riktigt sugen att prova en riktig tempocykel.

Såg föresten en artikel i Triathlon Plus som behandlar tidsvinst med mer aerodynamiska prylar. Om jag maxade och skaffade allt som Pasi körde med skulle jag enligt deras tabell tjäna ca 2min 15 sek. Inte illa,   det skulle alltså gett mig en topp åtta placering. Med lite mer träning, vem vet kanske till och med på pallen.  Fast det är ju klart allt är ju bara teori, mest handlar det ju om vem som sitter på cykeln. Min bästa förbättring är nog om jag lyckas få ner vikten på mig själv istället för på prylarna.

Men nu är jag på gång igen, lyckade till och med att doppa mig i sjön för första gången i år idag. Ett kort pass med Annelie i Aspen. Axeln kändes ok de få armtag jag körde, har ju fått stränga order på att börja försiktigt, vi får väl se hur det går. Om 5 veckor kör vi Öloppet.

Hur svår kan det vara......



söndag 10 juni 2012

veckan med fart

Vilken vecka, full fart från första till sista stund.

Glädje och sorg, toppar och djupa dalar. En vecka jag aldrig kommer att glömma, inte minst för alla de foton som tagits av mig, de flesta med min nya fru Annelie.



Veckans absolut största höjdpunkt var bröllopet och festen i går kväll, vilken höjdare.

Bottennappet och det som länge såg ut att ödelägga helgen var den akuta operationen i torsdags. Förutom att jag fick fira med ett stort gipspaket innebär det även att allt tar lång tid. Därav det korta inlägget idag, får ta igen det senare i veckan.


Allt löste sig till slut till det bästa, men ibland undrar man varför måste en del saker vara så svåra?????

tisdag 5 juni 2012

tävlingstid igen

Tänkte att jag kunde börja trappa upp löpningen lite försiktigt igen med blodomloppet. Tävlingen är en tradition på arbetet med god fika efteråt. Hoppade över 10km och satsade på att lunka runt 5km i lugn och fin takt. Ingen stress och noll ansträngning för vaden. Så blev det naturligtvis inte.

Mötte upp Annelie med kompisen Sandra på Linnégatan. Kom på att jag glömt nummerlappen på jobbet upp vid Linnéplatsen. Med gott om tid fick jag jogga ner till Casinot och sen upp igen. Tog det lugnt och körde 2 min jogg alternerat med 2min promenad. Allt kändes toppen och vaden protesterade inte alls under de 20 min och 4,5km. Funderade under vägen på vad min kiropraktor sagt när jag var där på behandling i fredags. Ta det lugnt och börja försiktigt, gärna på mjukt underlag och kort i början. Öka sakta och ta inte i för mycket, långsiktighet är ledordet.


Försökte verkligen att hålla mig till rådet, men när starten närmade sig triggades kroppen och huvudet igång. Mycket märkligt det där, en annan sinnesstämning infinner sig. Man går in i en bubbla och fokuset kommer av sig själv. En av förbannelserna med att vara tävlingsmänniska. Tvingade mig att stanna långt bak i leden och att tänka långsamt och tryggt, målet är i augusti, sabba det inte nu.

Startskottet gick och med det "rätt" tankar för detta lopp. Eller rättare sagt de "rätta" positiva tankarna på loppet bubblar upp. Du klarar det, du är stark, det håller hela vägen, nytt rekord hur svårt kan det vara? Det medvetna valet att stå långt back räddade mig från den värsta rusningen och kanske därmed från att ta i för mycket.

Tempot hamnade runt 4:45-5:00 de första 2 km vilket kändes förvånansvärt bra. Hittade några ryggar med rätt tempo och passerade hela tiden trötta löpare. Det märktes att det är ett nybörjarlopp, vilket är helt ok, passade därför på att hålla mig längs kanten och springa på gräset. Man får ju följa något av råden från i fredags. Hoppade över en del bänkar och en slang som av någon märklig anledning blockerade en tredjedel av löparbanan.

Efter 2,5 km tunnades  leden ut och det gick mer att kryssa fram mellan löparna. Höll tempot uppe hela vägen utan att bli allt för trött, pulsen gick upp en del men inte över mjölksyratröskeln. Tog mig i mål på 24:06, ett helt ok resultat med tanke på senaste månadernas löpträning. Totalt 10,5 km efter TEC 100 14 april fördelade på ett intervallpass 5 km, ett avbrutet distanspass pga skada 3/5, 1 km i början på Göteborgsvarvet och slutligen den sista km på Göteborgsvarvet.


Nu har jag inte några tävlingar inbokade och skall faktiskt följa rådet från kiropraktorn. Skynda långsamt och öka försiktigt. Det passar utmärkt denna vecka när fullt fokus är på lördagens bröllop. Dagens stora bedrift i familjen var det Annelie som stod för med sin 15 plats bland tjejerna, snyggt jobbat. Om hon nu slutade röka så kommer hon att bli riktigt farlig för toppen.

Nästa vecka börjar sommarträningen på allvar med en vecka på landet, det kommer att bli strålande.