lördag 6 oktober 2012

Lerbad grande

Nytt personligt rekord igen, denna gång i den för mig nya grenen multisport.

Lerigt värre var det när Femmans Multisport Race gick av stappeln idag i Kungälv. Trött och lerig gick jag i mål efter 4 timmar och 17 minuter i de blöta skogarna runt Kungälv. Får skriva lite mer i morgon när jag vaknat. Är nu på arbetet med full fart runt mig.

tisdag 2 oktober 2012

Intervallpass

Jobbade länge idag och fick klämma in ett kort intervallpass på kvällen.

Skönt att komma ut trots att klockan hunnit bli 22.  Har hittat en kul app till mobilen där man plockar zoner och får poäng.  Dels får man poäng vid övertagandet och sen ett visst antal poäng i timman så länge man behåller den. 

I centrala Göteborg ligger zonerna på lagom avstånd för att köra ett hårt intervallpass.

I morgon springer jah lite lugnare och längre.

måndag 1 oktober 2012

Långvilan klar, nu börjar vägen mot 2013

Efter lite drygt en månad med vila har nu vägen mot 2013 startat.

Bestämde mig efter Kalmar och en bedrövlig tävling i Stockholm helgen efter att vila ordentligt. För att både vila kropp och huvud bestämde jag mig för att hålla mig borta från både blogg och att regga mina träningspass. Kommer under dagarna att uppdatera dessa med de få pass som jag genomfört.

Det känns nu riktigt skönt att komma igång igen. De små och större skador jag haft under slutet av säsongen är nu borta. Värst var senknarret i vänster fotled jag fick efter kombon Kalmar följt av Stockholm en veca senare.

2013 en säsong att minnas, nu kör vi......

fredag 24 augusti 2012

Race Report Ironman Kalmar 2012 del #2

Den sista biten in mot växlingen från cykel till löpningen slog det mig att jag aldrig sprungit ett lopp längre än en halvmara. Okej jag tog mig igenom 8 mil på TEC 100, men det gick inte att definiera som löpning. Helt klart inte de positiva tankarna man vill starta en marathon med. Kände även att krampen var nära i låren och vaderna. Visste med säkerhet att krampen skulle komma som ett brev på posten så fort jag började springa.
Slottsparken på första varvet, piggt steg?

Vid växlingen kände jag direkt att det skulle bli jobbigt att få på strumpor och skor. Tömde ut allt från Run bagen och satte mig på bänken. Tog direkt en Enervite Competition Liquid för att få lite mer energi. Stretchade höftböjarna och försökte därefter få på mig strumporna. Grattis kramp i baksidan av vänster lår direkt. Mer stretching, nytt försök, kramp igen, mer stretch och lite massage. Fick till slut på mig strumporna, upptäckte då att jag hade en liten sten i vänster strumpan. Av med strumpan igen, ut med stenen, lite mer kramp och sen på med den igen. Skorna var inga problem, hade knutit dem löst innan jag stoppade dem i påsen. Bra val att slippa sitta dubbelvikt för länge, ju kortare dessto bättre. Kortare tid dubblevikt var lika med mindre kramp.

På väg tillbaka mot simstarten och varvning.

Kom iväg till slut efter 5:50, den tiden kändes som en evighet. Ut på löpningen påhejad av Annelie kändes det trots allt inte så illa, bara 42km kvar till målet och gott om tid att kalara 11:30.  Blev snabbt ikapp sprungen av Jesper, kul att se en klubbkamrat. Efter 1 km fick han kramp och stannade för lite stretch, själv knatade jag på för att ett par hundra meter senare själv bli stående. Jesper passerade igen och sen såg jag bara ryggen av honom.  Han gick imål på 10:32 och satte ett nytt personbästa, stort grattis till honom.
Jesper med klipp i steget.


Första vätskestationen och första toalettbesöket, första av 7st under löpningen. Hade definitivt druckigt tillräckligt under cyklingen. Tog lite saltgurka och chips för att få i mig lite mer salt, tänkte att krampen kanske kunde hålla sig borta. Kom igång igen med löpningen efter att ha tömt ett glas vatten över huvudet. Fortsatte mot nästa vätskestation och tänkte att planen fick bli att ta något lite att äta i alla vätskestationer, att ta ett glas sportdryck, lite vatten och sist att tömma ett glas vatten över huvudet.
Andra varvet, mycket tröttare nu.

Varvet gick norrut från Kalmar och gjorde en lop innan det vände tillbaka mot staden. Denna sträcka började trevligt med många som hejjade på. Första varvet kändes fint och det tog inte lång stund innan jag var tillbaka nere i staden igen. Tyvärr var det bara en liten del av det första varvets 15 km. När jag passerade målområdet och vek av till höger bort från målet slog stämningen mig rejält. WOW det här är rikigt fräckt, det kändes galet med alla som skrek och hejjade. Synd att varvet inte var klart där. Biten från centrum ut till slottet och tillbaka kändes rejält trist, enda glädjen var att man mötte klubbkompisar och fick heja lite.


Precis klar med ett av sju pitstops.
Tempot var inte mycket att skryta om men höll sig stadigt mellan 5:11-5:40. Lämnade första varvet bakom mig och gick ut på det andra där krampen slog till direkt. Stretch igen och mer saltgurka, chips och energidryck. Balanserade därefter på gränsen till krampen hela tiden, det gick saktare och saktare, inget att göra något åt, det gick helt enkelt inte att springa snabbare. Det gjorde inte ont i kroppen i övrigt vilket var ett plus.

Nära nu, 1,5km kvar.

Allt eftersom km avverkades blev benen mer och mer stumma. Efter halva andra varvet kom jag tillbaka till staden igen. Framför brandstationen krampade vänsterbenets baksida ihop igen. Fick sitta ner en stund på trottoaren för att få det att släppa. Körde lite massage och tänkte kramplösande tankar, vad nu det kan vara? Försökte helt enkelt att få kroppen att slappna av vilkte inte var helt lätt. Många glada människor passerade och peppade och fösökte få igång en. Det passerade även en del tävlande som gav uppmuntrande tillrop. Kom till slut upp på benen igen och började röra mig mot mål, sakta men mot mål.
Kullersten är inte toppen för trötta ben.

Körde mitt hemliga mantra om att smärta är bra och att det är en del av detta lopp. Fick upp farten hjälpligt igen och vid slottet fanns min hejarklack redo med uppmuntran. Det andra varvet var det mentalt jobbigaste, sprang hela tiden och tittade på klockan. Räknade hela tiden på hur lång tid det skulle ta mig att komma fram till målet om jag höll i tempot. Försökte koppla bort tidsmålet och istället fokusera på hur jag satte i fötterna. Huvudet ville tillbaka till tidsräknandet och ett tag trodde jag att jag skulle bli knäpp av att titta så ofta på klockan.

För långsam för fotografen.

Sista varvets vätskestationer upplevde jag att de  kom allt mer sällan och jag kunde inte hindra mig från att gå en längre sträcka efter varje. Räknade igen och såg att jag skulle klara 11:30 om jag inte kolappsade totalt. Att nå under 11:00 hade jag nu gett upp, alla försök att öka takten gav direkt krampkänningar. Tog det lite lugnare för att kunna springa hela sista delen inne i Kalmar. Tänkte att en lagom takt på löpningen inne i Kalmar och att bara få njuta är värt mycket.
Mycket glad nybliven Ironman.

Vid upploppet blev jag ikappsprungen av en engelsman, med allt för pigg röst sa han Let´s race to the line. Eftersom en sprint inte fanns i min värld avböjde jag artigt men bestämt. Elakt att komma så pigg den sista biten, när man själv sliter med att ta sig i mål på ett värdigt sätt.
11:09:03 Ove Forsberg Sunnervall Ironman.

Upploppet var helt underbart med flera led av skrikande männsikor. Vilket liv och vilken känsla, allt bara för mig. Äntligen i mål efter 11 timmar 9 minuter och 3 sekunder, dags att njuta.

onsdag 22 augusti 2012

Race Report Ironman Kalmar 2012 del #1

Själva Ironman racet startar egentligen inte 07:00 när startskottet går, det startar redan dagen och kvällen före. Hur lätt är det att helt plötsligt få i sig tillräckligt med näring för ett tolvtimmars hårt träningspass. Att man dessutom behöver få tillräckligt med sömn för att kliva upp 04:00 när det är dags för en rejäl frukost. Jag som normalt lägger mig tidigast 00:30, vanligaste tiden för mig att somna är mellan 01:00-02:00.

Gick igenom alla kartor ett par gånger extra på fredagskvällen, åt en chokladkaka och kikade på TV. Blev tillräckligt trött vid 22:30 för att göra ett försök till att somna. Fortsatte att gå igenom delmoment för delmoment i huvudet, från simstart till växlingar och målgång. Allt fungerade fint i mitt huvud och jag kände mig säker på att allt skulle fungera i praktiken. Det enda men stora orosmolnet var punkteringsrisken. Med enbart ett reservdäck fantiserade jag om att hitta min cykel med punkterat däck på morgonen.



Vaknade 04:00 av väckarklockan pigg, glad, snuvig och lite ont i halsen. Bestämde mig för att det mest berodde på den tidiga timman. Frukosten satt fint, äggröra, bacon, köttbullar, mackor och lite frukt. Glömde bort att jag skulle få plats med mina Enervite Presport i god tid före start.  Pressade i mig två stycken, vilket fick vara nog annars hade nog hela frukosten kommit upp.



Blev lite sen ner till växlingsområdet, allt för sen om däcket skulle visat sig vara luftlöst. Glad i hågen kunde jag se att allt var tipptopp med cykeln undertiden som jag tejpade fast ett par energigels. Slängde även med ett par snickers för att kunna fylla magen under den långa cykelturen. Vädret visade sig från sin bästa sida och det var med lätta steg jag gick ner mot kattrumpan.


Fick sällskap nere vid kattrumpan av fler från klubben vilket resulterade i ett par sköna skratt. Det var riktigt skönt att få lite distraktion under en period där jag annars kan bränna onödig energi på tävlingstänkande. Smorde in mig med solkräm och tog på mig lite kräm mot skav för säkerhetsskull.


Det var en fantastisk känslan av att gå ut på bryggan med fullt av folk runt omkring på stränderna, peppande musik och en smått hysterisk speaker. Allt detta ackompanjerades av en underbar sol, lätta moln, bra temperatur i vattnet och på land. Allt var upplagt för att det skulle gå fort idag på alla discipliner. Kentas just idag är jag stark följdes av nationalsång och en skön präst som avslutade med de berömda orden: May the force be with you. Positionerade mig mellan 1:15-1:30 gruppen, gissade att det var den tiden jag skulle kunna hålla utan att ta i allt för mycket. Allt var därmed klart för start.



Starten blev lätt kaotisk med armar och ben åt alla håll. Värst var de som tyckte att bröstsim passar fint när alla simmar tätt som i ett sillstim. En kille lyckades få in ett par sköna sparkar i bröstet innan jag hann flytta mig ur vägen. Simmade i en rak linje mot första bojen simmade om en del och blev omsimmad av många. Blev förvånad över att det lugnade sig med trängseln så snabbt efter starten. Vid första bojen kom jag från insidan och hade inget val förutom att ge mig in i gröten igen. Klarade mig bra även denna gång och resten av simdelen. Enda gången jag blev lite irriterad var när en kille kryssade fram och tillbaka framför mig. Han försvann åt höger, dök upp strax efter igen rätt framför mig och fortsatte åt vänster. Killen måste minst ha simmat 500 meter extra, det kändes som att han lekte jagare i en konvoj under andravärldskriget där jag var fraktskeppet. Pulsen kändes fin halvvägs igenom vid varvningen, tempot hade jag ingen koll på men nöjde mig med att känslan var bra. Andra varvet flöt på bra och det tog inte så lång tid innan det var tid att svänga in i kanalen. Tog sikte på bojarna och höll mig så långt till vänster jag kunde utan att slå händerna i botten. Denna sträcka var inte så kul med sjögräs, dålig sikt och grunt vatten.


Upptäckte att jag låg helt perfekt i tid när jag klev upp på den föredömligt byggda rampen. T1´s moment hade jag repeterat under insimningen i kanalen. Detta gjorde att allt flöt på enligt plan. Påsen hittade jag snabbt, bestämde att hoppa över strumporna i skorna, på med nummerlapp, tog en gel, stoppade i våtdräkten i påsen och sen på med hjälmen på väg mot cykeln. Fick glada tillrop av Annelie och föräldrarna innan jag klev på cykeln. Min högst mediokra simning på 1:23:40 gjorde att jag nu låg på plats 852.


Kom in i cyklingen på ett bra sätt direkt. Under tiden många höll på att fixa med skor och annat kunde jag trycka på. Ölandsbron dök upp snabbt och där hamnade jag i omkörningsfilen hela vägen till toppen. Fick sällskap av en kille från Kalmar RC med mycket kraft i benen. När han gick förbi la jag mig en bit efter och tänkte att det är långt kvar och det är ingen idé att gå för hårt. Jag upplevde att den första biten var lätt cyklad ner mot vändpunkten söder om Mörbylånga. Kanske berodde det på att min usla simtid gjorde att jag kunde köra ikapp betydligt sämre cyklister. Här och var såg jag tävlande stå med hjulen i handen frenetiskt  bytandes däck efter punkteringar. Min värsta mardröm, att behöva kliva av cykeln för att meka med ett trilskande bakdäck.

Strax före kyrkan i Resmo övergick min inbillning i en känsla av att det faktiskt redan inträffat. Cykeln gick trögare och jag kunde inte hålla farten uppe. Försökte se om det var en smygpunka på bakdäcket men allt såg bra ut. Körde vidare och fick upp farten igen på sträckan över Alvaret. Bestämde att temposänkningen berodde på¨mig själv och mina ben, trötthet sänker tydligen också farten, speciellt om det går svagt uppför.

Sträckan över Alvaret gick supersnabbt och det var en fröjd att cykla igen. Passerade åter igen många med betydligt finare hojar än mig. En kul sak jag upptäckte var att det tidigare skräckinjagande ljudet av ett diskhjul som passerar är betydligt skönare när man susar förbi det själv. Många sådana passeringar blev det och för varje blev mitt leende större.

Tillbaka mot bron började punkanojjan slå till igen. Denna gång var jag övertygad om att det var dags att byta däck direkt, naturligtvis var det bakdäcket som gått. Kämpade på och ökade tempot ytterliggare för att komma till nästa vätskestation, tänkte att det är bättre att göra bytet där. Varför vet jag inte, dem får ju inte hjälpa mig ändå. Tryckte därför på hårdare, körde om ett gäng till, pulsen gick upp till oroväckande höjder. Till slut kom jag fram till vätskestationen vid Gårdby, stannad cykeln och klämde lite på bakdäcket, ingen punktering, inte stenhårt men gott om luft. Hoppade upp igen och körde vidare något konfunderad.

Funderade en bra stund och kom fram till att det måste vara en kombination av min punkteringsnojja, asfallts kvaliten, uppförsbacken vid Resmo, motvinden mot Gårdby och energidippar som är naturliga. Allstå hade mina hjärnspöken vunnit den kampen.

Återstoden av varvet in mot Kalmar tog jag det lite lugnare förutom över Ölandsbron. Tänkte att jag skulle få draghjälp av någon med bra tempo över den. Men ingen kom ikapp bakifrån och de jag körde ikapp hann jag knappt se. Bestämde mig därför att trycka på uppför och vila ner för backen.

Varvningen var en fröjd med mycket publik och en härlig stämning. Ut på andra slingan kändes allt bra förutom att jag inte visste hur långt jag skulle köra. Ölandsslingan hade vi kört med bil dagen före så där hade jag koll, men den andra slingan gick mer i blindo. Jag saknade dessutom min GPS och fick därför gissa hur långt jag kört. Asfalten blev mycket sämre denna slingan vilket var lite tråkigt. Man blir alltid lite påverkad av så små saker, det gäller bara att inte låta det dra ner en för mycket. Fokuserade därför på att köra ikapp grupper och ensamma cyklister, det ger god energi att köra om. Tyckte trotts allt att jag kunde hålla tempot uppe bra och att allt såg fint ut inför löpningen som kom allt närmare.

Efter vändpunkten var det skönt att kunna räkna in många cyklister som låg bakom mig. Även de små gårdarna där alla satt ute vid vägen med musik och mat var kul att se. Insåg när jag närmade mig Kalmar igen och vägskyltarna sa 15km att det var möjligt att komma in under 5 timmar. Ökade därför tempot igen, helt emot min plan. Hoppade av cykeln vid T2 4:57:03 efter 180,2 km cykling ett prydligt rekord. Förra året lyckade jag knappt hålla 34km/h på 40km denna dag snittade jag 36,4km/h, gott är det. Plockade in 489 platser, det är många att köra om, många diskhjul...Låg nu därför på plats 363.

I morgon kommer resten av Race Reporten, den långa löpningen.



tisdag 21 augusti 2012

Kalmar Ironman Sweden bilder

Har inte orkat skriva ner någon Racereport från tävlingen ännu. Vet inte riktigt varför men jag har inte riktigt haft lusten att sitta ner framför datorn. Kroppen känns ok med vissa undantag, vänster fotled gör rejält ont i en punkt, i övrigt är det mest träningsvärkssymptom. Fram till i morgon och den riktiga Racereporten kommer här lite bilder tagna av min fantastiska support Annelie.

Preracemöte på torsdag.

Ute för att se Mini Tri 2012

Täten på Mini Tri 2012

En bra plats för cykeln nära Bike out.

Göran och Ullis taktiksnackar, tack för tipsen.

Run påsarna, det gäller att veta vart man skall leta.

Fyra Tri Västare och en cykel, hur svårt kan det vara att få på ett plastskydd?

Vem fick bästa platsen, en het diskussion. 

Varvningsbron där alla fick bra med stöd.

Fredag 07:00 Trithlon Väst kör armarna uppåt sträck i grupp.

Cyklar för miljoner.

Allt klart, på väg mot simstarten. 

Våtdräkt på, sista chansen för tips.

Trött kille på sista varvet.

Underbart att vara i mål.

11:09:03

Väntan på de sista löparnas målgång.

Kalaset avslutades på bästa sätt.

Slagna hjältar dagen efter väntar på banketten. 

Många stolta Ironmans i samma lokal. 

Ett år kvar till nästa Ironman Kalmar, anmälan öppnar på Lördag, vänta inte för länge med att anmäla dig. Det kommer att bli en ännu bättre tävling, Annelie kommer att köra.......

lördag 18 augusti 2012

Nu tar Ove över

Nu är det slut med gästbloggandet för min del, nu får Ove klara sig själv.

Det var inte så svårt...

Och i mål! Strax över 11 timmar blev det.


Lite smygvila...

Tid för liten micropaus


Bara 2 mil kvar

Var ute och kikade på Ove när han sprungit 1 mil. Det började se lite tungt ut men han sprang på och orkade vinka glatt.

Enligt liveuppdateringen har han passerat 20 km för ett tag sedan och hade då varit ute i 8:30:23. Med andra ord finns det fortfarande gott om tid för honom att klara drömtiden.


Maskot

Har precis varit och hämtat upp maskoten som ska hjälpa Ove runt hela maratonbanan... Vad kan passa bättre än en Tiger?


Susar fram på cykeln

Ute på cykelbanan fortsätter Ove krossa sin plan. Med ett snittempo över 36km/h, långt över hans förhoppningar, susade en till synes pigg Ove förbi mig vid varvningen efter 10 mil. Kör han dom sista 8 milen i samma tempo kan han ge sig ut på sin 4,2 mil långa löpning med gott om tid för att nå sitt drömmål.


Om ni vill följa Ove

Om ni vill följa Ove live så gå till Ironmankalmar.com start nr:277.

På god väg...

Klockan 07 gick starten och klockan 08:23 klev en förvånansvärt pigg och väldigt glad Ove upp på rampen ur vattnet, 7 minuter före planerad tid! T1 gick i ett rasande tempo och ut på cykeln låg han många minuter före sin plan. Är så stolt över min Ironman!

fredag 17 augusti 2012

Annelie testar

Eftersom jag ska sköta rapporteringen i morgon behövdes lite övning


Ironman Kalmar 2012, dagen före start

Upp tidigt för andra dagen i rad, denna gång för att simma ett varv på tävlningsbanan. Kul att träffa alla pigga och taggade Tri Västare för lite lugn simning.

Delar av Triathlon Väst 07:00

Hängde med dem i ungefär 25 meter sen försvann alla i fjärran. Nog för att jag inte är världens snabbaste simmare men så usel är jag inte. Axeln gav sig till känna redan vid det första armtaget, ont, ont,ont.... Växlade därför mellan långsam crawl och bröstsim. Tog mig runt första varvet på 42 minuter, det blir en lång dag i morgon.


På strandkanten började taktiksnacket och de svåra valen dryftas. Hur många gels skall man ha med och var förvaras de bäst? GT tabletter tejpade på ramen eller i väska? Vilket håll är mest aero på punkalagningskittet, sen måste man även väga in hur snyggt det ser ut. Bilderna är från Jonas nya cykel, det är hans begagnade jag kör i morgon. Cykeln är det alltså inget jag kommer att kunna skylla på med tanke på hans snabba tid förra året.

Cyklar, cyklar, cyklar så långt ögat når.

Efter en god frukost packades påsarna med löp och cykelprylarna. Incheckning av cykel och rek av växlingsområdet var dagens viktigaste punkt. En vanlig tävling är det ett par rader cyklar och man har sina saker bredvid hojen. Här är det 1600 cyklar och två olika stationer med påsar att hämta upp. Fick en bra plats nära cykel ut, kommer inte att springa fel, fast det är klart efter 3,8km i vattnet är inte hjärnan helt pigg. Gick fram och tillbaka ett par gånger för att verkligen hitta rätt.

Skönt med en grön cykel som sticker ut.

Plastpyjamasen på plats.



























Sprang på fler klubbkamrater som även dom leta ut och in för cykel och löpning. Mer taktiksnack om vad som skulle sitta var och hur hårt däcken skall vara pumpade. Man måste bara älska denna sport, kan inte komma på någon annan sport där man kan hitta så mycket att byta ut, förnya eller förfina. Även en del psykningar kan med fördel kastas in i konversationen, alltid lika uppskattat.



Thomas startnr:299 får hjälp med en sista touch.

Triathlon Väst Ironman Brain Trust 2012, eller TVIBT.
Tillslut lyckades jag återvända till hotellet och en väntande Annelie. Eftersom allt var fixat fanns det gott om tid för en stunds slappande på stranden. Kalmar är suveränt på det sättet, nära till hotell, tävlingsområde och strand.

Startplatsen Ironman Kalmar 2012.
Mötte upp mor och far för en tur till Öland på eftermiddagen. Efter god mat i Färjestaden körde vi runt delar av cykelbanan. Kan bara hoppas på att vädret blir lugnt med svaga vindar i morgon. Platt och snabb är den men kan bli tuff om det blåser fel vid ett par ställen.

Alvaret, snabbt eller tuff motvind??
Sitter nu i sängen och tar det lugnt, tänker se över mina tävlingsdräkt och allt annat sen blir det lite glass och läggdags. Många har frågat efter vilken tid jag siktar på. Mitt svar har varit att ta mig i mål. Frågan är nu om det är hela sanningen? Innerst inne har jag natruligtvis en plan för att köra så snabbt jag för dagen bara kan. Så hur ser den ut, dags att lägga korten på bordet. Följande är om allt går toppen, alla tider som tar mig i mål är jag glad över.

Simma 3,8km: 1 timma 20 minuter.
T1: 6 minuter.
Cykel 180km: 5 timmar 30 minuter
T2: 5 minuter
Löpning 42km: 4 timmar 30 minuter
I mål: 11 timmar 31 minuter.

Obs!!!! allt som tar mig i mål är jag superglad över, ovanstående är om allt verkligen fungerar till 110%

För er som vill följa live är länken följande: Ironman Live