fredag 24 augusti 2012

Race Report Ironman Kalmar 2012 del #2

Den sista biten in mot växlingen från cykel till löpningen slog det mig att jag aldrig sprungit ett lopp längre än en halvmara. Okej jag tog mig igenom 8 mil på TEC 100, men det gick inte att definiera som löpning. Helt klart inte de positiva tankarna man vill starta en marathon med. Kände även att krampen var nära i låren och vaderna. Visste med säkerhet att krampen skulle komma som ett brev på posten så fort jag började springa.
Slottsparken på första varvet, piggt steg?

Vid växlingen kände jag direkt att det skulle bli jobbigt att få på strumpor och skor. Tömde ut allt från Run bagen och satte mig på bänken. Tog direkt en Enervite Competition Liquid för att få lite mer energi. Stretchade höftböjarna och försökte därefter få på mig strumporna. Grattis kramp i baksidan av vänster lår direkt. Mer stretching, nytt försök, kramp igen, mer stretch och lite massage. Fick till slut på mig strumporna, upptäckte då att jag hade en liten sten i vänster strumpan. Av med strumpan igen, ut med stenen, lite mer kramp och sen på med den igen. Skorna var inga problem, hade knutit dem löst innan jag stoppade dem i påsen. Bra val att slippa sitta dubbelvikt för länge, ju kortare dessto bättre. Kortare tid dubblevikt var lika med mindre kramp.

På väg tillbaka mot simstarten och varvning.

Kom iväg till slut efter 5:50, den tiden kändes som en evighet. Ut på löpningen påhejad av Annelie kändes det trots allt inte så illa, bara 42km kvar till målet och gott om tid att kalara 11:30.  Blev snabbt ikapp sprungen av Jesper, kul att se en klubbkamrat. Efter 1 km fick han kramp och stannade för lite stretch, själv knatade jag på för att ett par hundra meter senare själv bli stående. Jesper passerade igen och sen såg jag bara ryggen av honom.  Han gick imål på 10:32 och satte ett nytt personbästa, stort grattis till honom.
Jesper med klipp i steget.


Första vätskestationen och första toalettbesöket, första av 7st under löpningen. Hade definitivt druckigt tillräckligt under cyklingen. Tog lite saltgurka och chips för att få i mig lite mer salt, tänkte att krampen kanske kunde hålla sig borta. Kom igång igen med löpningen efter att ha tömt ett glas vatten över huvudet. Fortsatte mot nästa vätskestation och tänkte att planen fick bli att ta något lite att äta i alla vätskestationer, att ta ett glas sportdryck, lite vatten och sist att tömma ett glas vatten över huvudet.
Andra varvet, mycket tröttare nu.

Varvet gick norrut från Kalmar och gjorde en lop innan det vände tillbaka mot staden. Denna sträcka började trevligt med många som hejjade på. Första varvet kändes fint och det tog inte lång stund innan jag var tillbaka nere i staden igen. Tyvärr var det bara en liten del av det första varvets 15 km. När jag passerade målområdet och vek av till höger bort från målet slog stämningen mig rejält. WOW det här är rikigt fräckt, det kändes galet med alla som skrek och hejjade. Synd att varvet inte var klart där. Biten från centrum ut till slottet och tillbaka kändes rejält trist, enda glädjen var att man mötte klubbkompisar och fick heja lite.


Precis klar med ett av sju pitstops.
Tempot var inte mycket att skryta om men höll sig stadigt mellan 5:11-5:40. Lämnade första varvet bakom mig och gick ut på det andra där krampen slog till direkt. Stretch igen och mer saltgurka, chips och energidryck. Balanserade därefter på gränsen till krampen hela tiden, det gick saktare och saktare, inget att göra något åt, det gick helt enkelt inte att springa snabbare. Det gjorde inte ont i kroppen i övrigt vilket var ett plus.

Nära nu, 1,5km kvar.

Allt eftersom km avverkades blev benen mer och mer stumma. Efter halva andra varvet kom jag tillbaka till staden igen. Framför brandstationen krampade vänsterbenets baksida ihop igen. Fick sitta ner en stund på trottoaren för att få det att släppa. Körde lite massage och tänkte kramplösande tankar, vad nu det kan vara? Försökte helt enkelt att få kroppen att slappna av vilkte inte var helt lätt. Många glada människor passerade och peppade och fösökte få igång en. Det passerade även en del tävlande som gav uppmuntrande tillrop. Kom till slut upp på benen igen och började röra mig mot mål, sakta men mot mål.
Kullersten är inte toppen för trötta ben.

Körde mitt hemliga mantra om att smärta är bra och att det är en del av detta lopp. Fick upp farten hjälpligt igen och vid slottet fanns min hejarklack redo med uppmuntran. Det andra varvet var det mentalt jobbigaste, sprang hela tiden och tittade på klockan. Räknade hela tiden på hur lång tid det skulle ta mig att komma fram till målet om jag höll i tempot. Försökte koppla bort tidsmålet och istället fokusera på hur jag satte i fötterna. Huvudet ville tillbaka till tidsräknandet och ett tag trodde jag att jag skulle bli knäpp av att titta så ofta på klockan.

För långsam för fotografen.

Sista varvets vätskestationer upplevde jag att de  kom allt mer sällan och jag kunde inte hindra mig från att gå en längre sträcka efter varje. Räknade igen och såg att jag skulle klara 11:30 om jag inte kolappsade totalt. Att nå under 11:00 hade jag nu gett upp, alla försök att öka takten gav direkt krampkänningar. Tog det lite lugnare för att kunna springa hela sista delen inne i Kalmar. Tänkte att en lagom takt på löpningen inne i Kalmar och att bara få njuta är värt mycket.
Mycket glad nybliven Ironman.

Vid upploppet blev jag ikappsprungen av en engelsman, med allt för pigg röst sa han Let´s race to the line. Eftersom en sprint inte fanns i min värld avböjde jag artigt men bestämt. Elakt att komma så pigg den sista biten, när man själv sliter med att ta sig i mål på ett värdigt sätt.
11:09:03 Ove Forsberg Sunnervall Ironman.

Upploppet var helt underbart med flera led av skrikande männsikor. Vilket liv och vilken känsla, allt bara för mig. Äntligen i mål efter 11 timmar 9 minuter och 3 sekunder, dags att njuta.

1 kommentar:

  1. Fruktansvärt bra jobbat Ove!
    Med alla problem du hade under loppet och alla problem du haft under säsongen så är 11:09 vansinnigt bra.

    SvaraRadera