Gick igenom alla kartor ett par gånger extra på fredagskvällen, åt en chokladkaka och kikade på TV. Blev tillräckligt trött vid 22:30 för att göra ett försök till att somna. Fortsatte att gå igenom delmoment för delmoment i huvudet, från simstart till växlingar och målgång. Allt fungerade fint i mitt huvud och jag kände mig säker på att allt skulle fungera i praktiken. Det enda men stora orosmolnet var punkteringsrisken. Med enbart ett reservdäck fantiserade jag om att hitta min cykel med punkterat däck på morgonen.
Vaknade 04:00 av väckarklockan pigg, glad, snuvig och lite ont i halsen. Bestämde mig för att det mest berodde på den tidiga timman. Frukosten satt fint, äggröra, bacon, köttbullar, mackor och lite frukt. Glömde bort att jag skulle få plats med mina Enervite Presport i god tid före start. Pressade i mig två stycken, vilket fick vara nog annars hade nog hela frukosten kommit upp.
Blev lite sen ner till växlingsområdet, allt för sen om däcket skulle visat sig vara luftlöst. Glad i hågen kunde jag se att allt var tipptopp med cykeln undertiden som jag tejpade fast ett par energigels. Slängde även med ett par snickers för att kunna fylla magen under den långa cykelturen. Vädret visade sig från sin bästa sida och det var med lätta steg jag gick ner mot kattrumpan.
Fick sällskap nere vid kattrumpan av fler från klubben vilket resulterade i ett par sköna skratt. Det var riktigt skönt att få lite distraktion under en period där jag annars kan bränna onödig energi på tävlingstänkande. Smorde in mig med solkräm och tog på mig lite kräm mot skav för säkerhetsskull.
Det var en fantastisk känslan av att gå ut på bryggan med fullt av folk runt omkring på stränderna, peppande musik och en smått hysterisk speaker. Allt detta ackompanjerades av en underbar sol, lätta moln, bra temperatur i vattnet och på land. Allt var upplagt för att det skulle gå fort idag på alla discipliner. Kentas just idag är jag stark följdes av nationalsång och en skön präst som avslutade med de berömda orden: May the force be with you. Positionerade mig mellan 1:15-1:30 gruppen, gissade att det var den tiden jag skulle kunna hålla utan att ta i allt för mycket. Allt var därmed klart för start.
Starten blev lätt kaotisk med armar och ben åt alla håll. Värst var de som tyckte att bröstsim passar fint när alla simmar tätt som i ett sillstim. En kille lyckades få in ett par sköna sparkar i bröstet innan jag hann flytta mig ur vägen. Simmade i en rak linje mot första bojen simmade om en del och blev omsimmad av många. Blev förvånad över att det lugnade sig med trängseln så snabbt efter starten. Vid första bojen kom jag från insidan och hade inget val förutom att ge mig in i gröten igen. Klarade mig bra även denna gång och resten av simdelen. Enda gången jag blev lite irriterad var när en kille kryssade fram och tillbaka framför mig. Han försvann åt höger, dök upp strax efter igen rätt framför mig och fortsatte åt vänster. Killen måste minst ha simmat 500 meter extra, det kändes som att han lekte jagare i en konvoj under andravärldskriget där jag var fraktskeppet. Pulsen kändes fin halvvägs igenom vid varvningen, tempot hade jag ingen koll på men nöjde mig med att känslan var bra. Andra varvet flöt på bra och det tog inte så lång tid innan det var tid att svänga in i kanalen. Tog sikte på bojarna och höll mig så långt till vänster jag kunde utan att slå händerna i botten. Denna sträcka var inte så kul med sjögräs, dålig sikt och grunt vatten.
Upptäckte att jag låg helt perfekt i tid när jag klev upp på den föredömligt byggda rampen. T1´s moment hade jag repeterat under insimningen i kanalen. Detta gjorde att allt flöt på enligt plan. Påsen hittade jag snabbt, bestämde att hoppa över strumporna i skorna, på med nummerlapp, tog en gel, stoppade i våtdräkten i påsen och sen på med hjälmen på väg mot cykeln. Fick glada tillrop av Annelie och föräldrarna innan jag klev på cykeln. Min högst mediokra simning på 1:23:40 gjorde att jag nu låg på plats 852.
Kom in i cyklingen på ett bra sätt direkt. Under tiden många höll på att fixa med skor och annat kunde jag trycka på. Ölandsbron dök upp snabbt och där hamnade jag i omkörningsfilen hela vägen till toppen. Fick sällskap av en kille från Kalmar RC med mycket kraft i benen. När han gick förbi la jag mig en bit efter och tänkte att det är långt kvar och det är ingen idé att gå för hårt. Jag upplevde att den första biten var lätt cyklad ner mot vändpunkten söder om Mörbylånga. Kanske berodde det på att min usla simtid gjorde att jag kunde köra ikapp betydligt sämre cyklister. Här och var såg jag tävlande stå med hjulen i handen frenetiskt bytandes däck efter punkteringar. Min värsta mardröm, att behöva kliva av cykeln för att meka med ett trilskande bakdäck.
Strax före kyrkan i Resmo övergick min inbillning i en känsla av att det faktiskt redan inträffat. Cykeln gick trögare och jag kunde inte hålla farten uppe. Försökte se om det var en smygpunka på bakdäcket men allt såg bra ut. Körde vidare och fick upp farten igen på sträckan över Alvaret. Bestämde att temposänkningen berodde på¨mig själv och mina ben, trötthet sänker tydligen också farten, speciellt om det går svagt uppför.
Sträckan över Alvaret gick supersnabbt och det var en fröjd att cykla igen. Passerade åter igen många med betydligt finare hojar än mig. En kul sak jag upptäckte var att det tidigare skräckinjagande ljudet av ett diskhjul som passerar är betydligt skönare när man susar förbi det själv. Många sådana passeringar blev det och för varje blev mitt leende större.
Tillbaka mot bron började punkanojjan slå till igen. Denna gång var jag övertygad om att det var dags att byta däck direkt, naturligtvis var det bakdäcket som gått. Kämpade på och ökade tempot ytterliggare för att komma till nästa vätskestation, tänkte att det är bättre att göra bytet där. Varför vet jag inte, dem får ju inte hjälpa mig ändå. Tryckte därför på hårdare, körde om ett gäng till, pulsen gick upp till oroväckande höjder. Till slut kom jag fram till vätskestationen vid Gårdby, stannad cykeln och klämde lite på bakdäcket, ingen punktering, inte stenhårt men gott om luft. Hoppade upp igen och körde vidare något konfunderad.
Funderade en bra stund och kom fram till att det måste vara en kombination av min punkteringsnojja, asfallts kvaliten, uppförsbacken vid Resmo, motvinden mot Gårdby och energidippar som är naturliga. Allstå hade mina hjärnspöken vunnit den kampen.
Återstoden av varvet in mot Kalmar tog jag det lite lugnare förutom över Ölandsbron. Tänkte att jag skulle få draghjälp av någon med bra tempo över den. Men ingen kom ikapp bakifrån och de jag körde ikapp hann jag knappt se. Bestämde mig därför att trycka på uppför och vila ner för backen.
Varvningen var en fröjd med mycket publik och en härlig stämning. Ut på andra slingan kändes allt bra förutom att jag inte visste hur långt jag skulle köra. Ölandsslingan hade vi kört med bil dagen före så där hade jag koll, men den andra slingan gick mer i blindo. Jag saknade dessutom min GPS och fick därför gissa hur långt jag kört. Asfalten blev mycket sämre denna slingan vilket var lite tråkigt. Man blir alltid lite påverkad av så små saker, det gäller bara att inte låta det dra ner en för mycket. Fokuserade därför på att köra ikapp grupper och ensamma cyklister, det ger god energi att köra om. Tyckte trotts allt att jag kunde hålla tempot uppe bra och att allt såg fint ut inför löpningen som kom allt närmare.
Efter vändpunkten var det skönt att kunna räkna in många cyklister som låg bakom mig. Även de små gårdarna där alla satt ute vid vägen med musik och mat var kul att se. Insåg när jag närmade mig Kalmar igen och vägskyltarna sa 15km att det var möjligt att komma in under 5 timmar. Ökade därför tempot igen, helt emot min plan. Hoppade av cykeln vid T2 4:57:03 efter 180,2 km cykling ett prydligt rekord. Förra året lyckade jag knappt hålla 34km/h på 40km denna dag snittade jag 36,4km/h, gott är det. Plockade in 489 platser, det är många att köra om, många diskhjul...Låg nu därför på plats 363.
I morgon kommer resten av Race Reporten, den långa löpningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar