Tävlingspremiär

Efter 14 dagar utan inlägg är det åter dags att ta tag i bloggen. 14 dagar med noll träning om man inte räknar in rehabpassen för axlar och vader. Detta gör att det idag var en månad sedan jag körde någon form av konditionsträning. Inte den bästa uppladdningen inför årets första tävling, Göteborgsvarvets seedningslopp.


 Underbart väder och precis lagom varmt för att köra i kortärm och korta ben. Provade därför mina nya 2XU PWX Compression Shorts. Visste inte alls hur kroppen skulle reagera på den senaste tidens ofrivilliga träningsuppehåll. Bestämde mig mot bättre vetande att satsa fullt från början och att satsa på ett nytt personbästa. Märkte direkt under den första km att det inte skulle hålla. Tempot var högt och i rekordfart, men tyvärr var även min puls hög, allt för hög för att hålla i 10km.

Första km rullade på med bra fart runt 4:00 med en snittpuls på 180 bpm. Sänkte tempot lite 2km  för att få ner pulsen, misslyckades och snittpulsen landade på 183 bpm. Km 3 och 4 höll sig pulsen i samma spann strax över 180  bpm. Mjölksyran började därmed byggas på och löpsteget kändes inte lika avslappnat. Helt naturligt sänktes tempot och pulsen hängde trots det kvar. Någonstans här tappade jag möjligheten att slå    mitt personbästa. Varvade efter 22:26 en bra öppning med möjlighet att nå pb om jag skulle orkat hålla tempot. Det kändes väldigt långt bort och trenden var att det gick långsammare och långsammare.

Lyckades mobilisera lite mer energi under andra varvet och höll tempot runt 5:00 med pulsen stabilt runt 175 bpm. Annelie som startade med mig dök upp lagom till den sista km. Även hon hade haft ett tufft lopp, illamående och med en kropp som inte var på tävlingshumör. Det var riktigt roligt att få spurta sista biten in mot mål sida vid sida. Hann tänka att jag inte ville få stryk med ett par sekunder. Nu visade det sig att jag hade sekunderna på min sida igen, närmare bestämt en sekund.

Efter loppet kunde vi pusta ut i vårvärmen nöjda med att ha genomfört loppet trots att vi bägge inte var i form för det. Men så är det ibland, sen kan man alltid fundera på hur smart det är att ta i allt man har när kroppen inte vill vara med. Vi har bägge legat utslagna i säng och soffa med magont för Annelie och jag med huvudvärk. Nu börjar det kännas bättre igen, därmed finns det hopp om ett bra tävlingsår igen.  Tiden föresten blev 47:23 för mig och 47:24 för Annelie som placerade sig på 115 plats bland damerna, bra jobbat.

Att få sällskap i sängen

Nu är det tyvärr två sjuka här hemma i sängen. Det positiva är att jag lyckats få i mig ett par rostade mackor med ost. En liten framgång, men ändå ett steg åt rätt håll. Ett bakslag är att ryggen packat ihop av allt sängliggande.

Att bli sjuk

Kände att något var galet redan vid frukost. Skum i magen och lite frusen, trots allt dagens höjdpunkt. Efter det var det bara utför.

Under bankmötet blev det värre, kallsvettningar, illamående och lätt panik att behöva spy inne på banken. Klarade mig igenom mötet men det var på håret.

Vi ställde in planerna på att leta efter en bröllopsklänning. Det fick bli en halvtimma på toaletten istället. Hoppade i understället och en tröja men det hjälpte inte mycket mot frossan.
Ligger nu i sängen om jag inte är på toaletten, kan konstaterad 38 graders feber, inte kul.

nya tävlingskläder

Efter en seg vecka med enbart rehab har jag nu kommit igång lite lätt. En skön cykeltur i måndags på mountainbiken längs ridvägarna bort mot Kungälv. Tyvärr startade veckan med att jag hade huvudvärk tre dagar i rad när jag vaknade. Måndagen släppte den snabbt, i tisdags höll den i sig hela dagen vilket spolierade träningen. I går var det rehab på IFK kliniken och idag får vi se vad det blir, det lutar åt ett pass på trainern.

Rehaben rullar på och jag inbillar mig att det ger resultat. Programmet tar mellan 1:30 till 2 timmar, där hela axelpartiets muskler får sig en omgång. Börjar få ordning på tekniken och kan nu lägga på lite mer vikter. Att jag la på mer vikter kändes rejält  i morse när jag vaknade med ont i axeln och bröstet.

2XU hur snabba som helst, snygga dessutom.

Är lite mer laddad nu än förra veckan där huvudet hängde lite igen. Tävlingskläderna har dykt upp och ser snabba ut. Insåg när jag provade dem att kompression är bra men inte så smickrande för figuren. Tur att det är en stund kvar till första tävlingen. Valde en tvådelad framför en heldräkt efter att ha provat en och insett att inte såg klok ut i den. Tror även att  det blir lättare att hantera en tvådelad under eventuella toalettstopp på Ironmandistansen. Nu skall kläderna iväg på tryck av sponsorloggan och sen blir det åka av.  En fördel till är att jag får en morot till för att ta tag i kosten igen. Har faktiskt fuskat lite de senaste veckorna med både glass och godis.

Två och en halv vecka kvar till Göteborsvarvets seedningslopp. Inget mer godis, fokus på kvalités träning, rehab och  positivt tänkande. Nytt rekord på milen finns inom räckhåll.

att bättra på utsikten

Solsken och ett runt nollgradigt är perfekt väder att ta ner ett par träd i strandkanten. Passade därför på att såga ner ett par stycken på landet innan isen släpper. Med mina något grundläggande trädfällningskunskaper faller träden inte alltid åt det håll de borde. När de står i strandkanten lutar de utåt mot sjön vilket fungerade bra idag. Gott om plats att arbeta på när träden väl låg nere på marken/ isen.

Motorsågen praktiskt fastsatt i trädgren.

Eftersom det gått så bra efter fyra träd gav jag mig även på eken och de nedre grenarna som skymmer vattnet från altanen. Ett projekt som var betydligt jobbigare med alla moment, stege, motorsåg, träd, slänt, grenar och en eller ett par armar för få. Kapade ett par och skulle bara avsluta med en sista när jag lyckades klämma fast sågen i en gren. Klurade en stund tills jag kom på lösningen för att få loss den. Med en vattenslang som rep och grenen som talja fick Annelies mamma dra upp grenen, jag kunde ta ner sågen utan att någon eller något gick sönder.

Märkligt med höjder, när man klättrar upp först är det högt och inte så kul. Efter ett tag blir det betydligt lättare och någonstans längs vägen kan man tappa respekten helt. Idag hann jag inte mer än vänja mig, annat var det näg man arbetade i 4-stolsliften och klättrade i de höga stolparna.

Ingen träning blev det under lördagen, det räckte gott och väl med allt lyftande för att vakna med träningsvärk idag. Söndagen har så här långt bestått i tävlingsledningsmöte för Göteborg Triathlon och vintersport på TV. Snart har Annelie vaknat efter nattarbetet och då blir det en sväng till gymmet.

Det är varierande svårighet att bättra på utsikten. Fälla träd är lätt, att klättra på stege och såga ner grenar är svårt, speciellt om man vill göra det snyggt.

att handla spån

Denna vecka har det varit rehab för hela slanten. I dag var det inget undantag, 2 timmar på IFK kliniken för både axlar och vaden. Körde på lätta vikter för att hålla rätt läge på min axel och få till tekniken. Det kändes bättre idag och hoppet om en fungerande axel till sommaren finns åter.

Följde upp rehaben med en tur till Tre hästar och inköp av 36st balar med spån. Resultatet blev en timmas lyftande till, bra träning för både armar och rygg. En fördel med att bo på landet och hålla på med djuren är all gratis träning man får nästan varje dag. Kanske kan sätta ihop ett träningsprogram i stil med Clotings stenålderspromenad. Mitt får då innehålla ensilagebals rullning, spånlyft och vattendunksbärning.

Måste bara hitta ett kommersiellt namn för detta koncept.

Det är lätt att köpa spån, att få det på plats hemma ger även bra träning.

att sova axeln ur led

Ett kort rehabpass för axlar och vaden var allt som jag orkade och hann med idag. Inte mycket att orda om passet, men rehaben är nödvändig. Vaknade i morse med värk i vänster axeln igen, denna gång modell värre. Tror att det beror på att axeln kommer ur läge när musklerna slappnar av under sömnen. Detta för att jag när jag sover på sidan, vilket jag alltid gör, pressar axeln ur sitt läge. En teori är det i alla fall, om den stämmer med verkligheten vet jag inte.