Tempot ner till Mölndal blev lågt, främst för alla stopp vid rödljus, men även för spårvagnar, gångtrafikanter och usel asfalt. Upptäckte att ena tempopinnen inte satt ordentligt fast när jag plötsligt började glida framåt på armarna. Pausade snabbt och drog åt skruvarna vi ett av stoppen. Vill ju helst inte ramla över styret första rundan.
Efter passagen av Mölndal kunde jag för första gången testa hur hojen kändes. En angenäm känsla där det rullade på lätt och jag kunde med lägre ansträngning hålla en högre hastighet. Låg i tempobågen som kändes behaglig. Det är en lite mer aggressiv sittställning än den jag är van vid. Styret sitter lägre i förhållande till sadel och jag upptäckte allt eftersom att min kropp inte var van vid detta.
Efter Lindome tog jag in på tempobanan ner mot Kungsbacka, genast kom tankarna på olyckan för 2,5 veckor sedan. Bannade mig själv för att ha missat att ta med mig första förband. Lovade att jag i fortsättningen skall ha med mig ett i backfickan, det varken väger eller tar plats men kan rädda liv. Ironiskt är att det sista jag hörde den mest olycks drabbade av klubbkamraten säga var just det att alltid ha med ett första förband. Skönt att han är på bättringsvägen och nu fått komma till en vanlig avdelning.
Hämtade andan i en minut innan jag gav mig i kast med KM banan. Körde nerifrån Anneberg upp till vändpunkten, snittade 36,8km/h och nådde vändpunkten efter 17:50. Det kan tyckas lite långsamt om man dubblar tiden skulle det innebära att jag låg en minut efter min tid från KM. Men med tanke på att vändpunkten ligger 89 höjdmeter över starten och att min puls hade 13 bpm lägre i snitt är jag nöjd. Jag tänker prova hela banan någon dag om en vecka för att se hur snabb jag kan vara.
Fortsatte vägen mot Hällesåker och stannade till vid Ubbhult för en fika hos släkten. Trampade efter en stund vidare mot Hindås. Planen var att vid Hindås svänga av mot Floda och sen rulla ner mot Lerum. Mitt minne från senaste cykleturen i dessa trakter, någon gång i början av nittiotalet, svek mig. Där jag borde svängt av körde jag rakt fram och insåg efter en bra stund att det nu började luta mer åt att jag skulle komma fram i Alingsås. Först vid Edsås kom jag ut på bekanta vägar igen, en omväg på nätta 4,0-4,5 mil. Att sträckan mellan Edsås och Tollered är extremt kuperad gjorde inte saken lättare. Att jag dessutom nu fick kramp i låren i alla backar var inte någon kul bonus. Försökte slappna av och dra lite mer med det ben som gjorde minst ont för tillfället.
Annlie vaknade till liv lagom till min passering av Tollered. Hon ringde och undrade när jag tänkt komma hem eftersom vi skulle ta ett lite längre pass uppe i Delsjön idag. Tog ett kort stopp för en Redbull när jag pratade med henne och försökte förklara att jag bara cyklat lite fel.
Strax efter stoppet bar det av förbi mina gamla hemtrakter i Floda. Genast fick jag lite mer energi, härifrån till Lerum visste jag att det luta mest utför och att det i övrigt var lättkört. Nöjd med dagens långa tur svängde jag in hos föräldrarna efter 4h 30min.
Hemma igen var det bara att äta lite middag och sen leva upp till löftet, längre simpass i Delsjön. Kände mig helt slut i nacke och axlar men satsade ändå på att ta mig runt den lilla ön. Skönt och varmt i vattnet och helt stilla som gjort för ett kvällsdopp. Orkade torts dagens strapatser att ta mig runt de 1500 metrarna på 34 minuter. Inte någon kanontid men helt ok för att vara mitt första riktiga test i år.
Avrundade dagen med att klippa gräset i en timma när jag väl var hemma 21:30. Nu är jag helt slut och har bränt både kalorier, armar och kan nu stoltsera med en äkta cyklebränna.
I morgon är det vilodag från konditionsträning.
Efter Lindome tog jag in på tempobanan ner mot Kungsbacka, genast kom tankarna på olyckan för 2,5 veckor sedan. Bannade mig själv för att ha missat att ta med mig första förband. Lovade att jag i fortsättningen skall ha med mig ett i backfickan, det varken väger eller tar plats men kan rädda liv. Ironiskt är att det sista jag hörde den mest olycks drabbade av klubbkamraten säga var just det att alltid ha med ett första förband. Skönt att han är på bättringsvägen och nu fått komma till en vanlig avdelning.
Hämtade andan i en minut innan jag gav mig i kast med KM banan. Körde nerifrån Anneberg upp till vändpunkten, snittade 36,8km/h och nådde vändpunkten efter 17:50. Det kan tyckas lite långsamt om man dubblar tiden skulle det innebära att jag låg en minut efter min tid från KM. Men med tanke på att vändpunkten ligger 89 höjdmeter över starten och att min puls hade 13 bpm lägre i snitt är jag nöjd. Jag tänker prova hela banan någon dag om en vecka för att se hur snabb jag kan vara.
Fortsatte vägen mot Hällesåker och stannade till vid Ubbhult för en fika hos släkten. Trampade efter en stund vidare mot Hindås. Planen var att vid Hindås svänga av mot Floda och sen rulla ner mot Lerum. Mitt minne från senaste cykleturen i dessa trakter, någon gång i början av nittiotalet, svek mig. Där jag borde svängt av körde jag rakt fram och insåg efter en bra stund att det nu började luta mer åt att jag skulle komma fram i Alingsås. Först vid Edsås kom jag ut på bekanta vägar igen, en omväg på nätta 4,0-4,5 mil. Att sträckan mellan Edsås och Tollered är extremt kuperad gjorde inte saken lättare. Att jag dessutom nu fick kramp i låren i alla backar var inte någon kul bonus. Försökte slappna av och dra lite mer med det ben som gjorde minst ont för tillfället.
Annlie vaknade till liv lagom till min passering av Tollered. Hon ringde och undrade när jag tänkt komma hem eftersom vi skulle ta ett lite längre pass uppe i Delsjön idag. Tog ett kort stopp för en Redbull när jag pratade med henne och försökte förklara att jag bara cyklat lite fel.
Strax efter stoppet bar det av förbi mina gamla hemtrakter i Floda. Genast fick jag lite mer energi, härifrån till Lerum visste jag att det luta mest utför och att det i övrigt var lättkört. Nöjd med dagens långa tur svängde jag in hos föräldrarna efter 4h 30min.
Hemma igen var det bara att äta lite middag och sen leva upp till löftet, längre simpass i Delsjön. Kände mig helt slut i nacke och axlar men satsade ändå på att ta mig runt den lilla ön. Skönt och varmt i vattnet och helt stilla som gjort för ett kvällsdopp. Orkade torts dagens strapatser att ta mig runt de 1500 metrarna på 34 minuter. Inte någon kanontid men helt ok för att vara mitt första riktiga test i år.
Avrundade dagen med att klippa gräset i en timma när jag väl var hemma 21:30. Nu är jag helt slut och har bränt både kalorier, armar och kan nu stoltsera med en äkta cyklebränna.
I morgon är det vilodag från konditionsträning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar