att springa i pannlampssken

Hoppade över simpasset med klubben på morgonen. Kände mig inte speciellt pigg efter nattens arbete där jag hostade mig igenom de sista timmarna. Valet mellan att sova 1,5 h, simma, sova 3,5h och att vila ut i 6h i sträck var inte svårt. Kände mig hyffsat i form, när jag gick upp för frukost bestående av fläskfilé och potatisgratäng vid tvåtiden.

Körde ett första pass med pannlampan idag. Valde att ta en runda runt stora Delsjön där det inte finns någon belysning. Rundan börjar lungt, slätt och lätt löpt för att senare gå över till mer kupperat. Inte svårlöptförutom på två ställen där branta trappor med hala steg håller nere farten. Kände mig ok i kroppen förutom i uppförsbackarna där jag nästan gick, där var det riktigt tungt. Pulsen var hög och jämn utan att farten imponerade. förväntade mig inte något annat första riktiga passet efter förkylningen. Halvägs in blev mina ben tyngre och tyngre, kom på mig själv med att fundera på hur lång tid det är kvar till TEC 100. Kom fram till att det är mindre än 5 månader kvar att komma i form. Men hur svårt kan det vara?

Passerade många fina passager som såg helt annorlunda ut i lampskenet mot normalt. Såg några som mitt ute i skogen hade tänt en brasa där de satt och grillade.  Långa sträckor var det helt tyst och lugnt, dimman gjorde att det blev lite drömlikt. Passet kan sorteras in i den jobbiga kategorin, inte på grund av längden eller hastigheten utan mentalt. Det kändes som mina 10 dagars förkylning sänkt min kropp fullständigt.

En mental utmaning som bäst botas med lite peppning i form av en video. Hittade denna video som förklaring till varför regelen 4.3 Förflyttningssätt  om löpning under Triathlon  finns.

I denna form vill man inte vara när det är dags för målgång. Blir till att träna lite till innan det är dags, bättre lida nu än under loppen. Loppen är till för att njuta och att ha roligt under.