att gör det förståndiga

Vecka två och återigen dags för intervaller på löpbandet. Startar med lätt uppvärmning i 12 minuter följt av 4x 4 minuters intervaller med 5% lutning. Hastigheten i paritet med vad jag kan hålla under 5km slätlöpning, alltså ca 4,15-4,20 min/km. Första gick bra och allt kändes ok fram till halva den andra intervallen när jag fick lite känningar i baksidan av vänster lår.
Inte farligt, utan mer som en liten skum känsla. Valde då att sänka tempot till 5 min/km och det fungerade fint. De två sista startade  jag med 5 min/km de två första min och ökade därefter till 4,20 igen. Allt fungerade toppen och jag kunde stretcha utan någon ny skada.

Kommer på mig själv att tänka på vilka orsaker som Mattias på Aktivitus listat för att avbryta ett intervallpass. En av orsakerna är att "man har en dålig dag" vilket är lika med är vek i psyket och kan/vill inte pressa sig. Kanske är jag vek i psyket och skyller på känningar i låret eller?

Bestämmer mig för att det inte är något fel på mitt psyke( i alla fall inte i detta fallet). Med tanke på att jag inte kört mer än ett par pass på löpbandet. Det är därför mer troligt att min sänkning idag beror på okunskap om vilket tempo min kropp klarar just nu. Jag har som mål att hålla mig skadefri och jag vet att det är störst risker för skador under de första veckorna. Detta gör att mitt beslut om en temposänkning inte känns som en "dålig dag" utan som en klok dag, där jag kan satsa fullt inför morgondagens två pass. Jag gör helt enkel det förståndiga, jag väljer detta framför mitt normala kör tills det inte går längre tänk.

Sista intervallen avslutande minut ökade jag upp till 4,10 tempo vilket gav ett snyggt pipande i lungorna. Dagens bästa pepplåt som tog mig igenom den sista biten var Kid Rock´s  Saturday Night's Alright.  Avrunda med 10 min lugn löpning i behagligt tempo. 


I morgon blir det första dagen med två pass, ett förmiddagspass på cykel och ett löppass på eftermiddagen. Hur svårt kan det vara...