att summera vecka #1

En kort summering av första veckan på mitt 16 veckors program.
Tränade pass: 7st, (cykel 3st, löpning 3st, styrka )
Tränade tid: 5h 52min
Distans: 49,75km
Brända kalorier: 3972
Snittpuls: 145 bpm
Känsla: Bra start på veckan där för många pass i rad utan vila tog ut sin rätt. Efter vilodag avslutades veckan på ett skönt sätt. Trivs med intervallpassen, lite jobbigt att få upp pulsen på tröskelpassen och har jobbigt under långdistanspassen.
hur svårt kan det vara att lyckas med 100% av vecka #2´s pass??

att bli överraskad

Hade planerat att köra simpass med Triathlon Väst idag men gårdagen tog ut sin rätt. Sov sämre än vanligt och kände mig inte speciellt pigg på morgonen. Men så är det när man blir utsatt för en överraskningsfest för att fira min kommande 40 årsdag. Jag som bara skulle gå på en lugn middag hemma hos Annelies syster med familjen. Men sambon hade planerat i smyg den senaste månaden och ett glatt gäng var samlade när jag kom dit efter cykelpasset.

Cykelpasset innehöll intervaller med lite högre watt än jag var van med, passade även på att köra lite benövningar efter jag klivit av cykeln. Perfekt att hålla till på gymmet sent en lördagseftermiddag, inte många att trängas med.  Kom på att jag lovat ta in hästarna innan jag åkte hemifrån så det blev lite bråttom att hinna från gym, hem och sen in till stan igen.

När jag kom in till Jessica och Daniel såg jag en bekant jacka i hallen, min brors som han fick av oss i 30 års present. Blev därför inte allt för skrämd av att hela gänget hoppade fram runt hörnet när jag klev in. Insåg snabbt att morgonträning 08:30 skulle bli lite jobbigt, men ibland är det bättre att ta det lite lugnt. Välkomstdrink, picolobubbel i papperspåse med sugrör är inte det sämsta. En god italiensk buffé med gott vin  följdes av en gammal favorit marängswiss. Härligt sällskap och mycket skratt med lite mer vin och även en gin tonic innebar att bilen fick bli kvar vid järntorget.

Passade på att ta sovmorgon efter att ha gett hästarna frukost och gick upp lagom till Moto GP starten. Ett lopp som inte blev lyckat på något sätt, riktigt tråkig olycka där vi tyvärr miste  Marco Simoncelli en riktigt skön förare.

Kände mig inte helt på topp när jag hoppade upp på cykeln för att ta mig veckans sista träningspass. Körde hemifrån via Volvo över bron och ner till järntorget. Halvvägs mötte jag en bil som under en omkörning var långt inne på min sida vägen. Inte en helt behaglig känsla att möta en bil som gör ca 100km/h på mindre än en meter, det susade till bra. Turen var i övrigt behaglig i det sköna höstvädret.

Kom på i samma stund som jag hoppade av cykeln vid bilen att jag glömt något. Skor att köra hem i hade varit skönt att ha, nu fick det bli att köra i strumplästen.

Väl hemma på gården blev det en snabb bit mat innan vi mötte upp Annelies systerdotter på nyinvigda Plikta lekplats. Efter stunds lek med Emma och säkert halva Göteborgs yngre barn var vi åter hungriga. Tur att det fanns en del mat kvar från gårdagen. Promenaden till bilen på andra sidan Slottsskogen bjöd på en säl på lekhumör och även höstpigga pingviner. Inspirerade av deras förtjusning av vatten stannade vi till på St Jörgens SPA för bastu och avkoppling, en perfekt avslutning på en mycket trevlig helg.

att köra intervaller

Efter en dags välbehövlig vila var det i eftermiddag tid för ett pass på löpbandet. Öppnade med 10 minuters uppvärmning i behagligt tempo och stigande puls till 150bpm. Allt kändes toppen inför första fyra minutersintervallen. Skruvade upp lutningen till 5% och ökade hastigheten till 4:45 tempo.

Resultatet av ökningen lät inte vänta på sig och pulsen ökade stadigt och slutade på 174 bpm. Aktiv vila i 6 minuters tempo under 3 min. Andra intervallen kändes det som att pulsen stagnerade på de tidigare inställningarna och jag fick öka hastigheten lite till  för att komma upp till 178 bpm. Körde tredje intervallen utan justeringar och fick ta i ordentligt de sista 1,5 min. hjärtat pumpade nu på i 184 bpm. Under sista intervallen ökade jag lite till på hastigheten som visade 4,12 tempo. En stor hjälp detta sista pass var den gamla sköna låten Confusion Pump Panel Remix från filmen BLADE. Innan det var dags för nedvarvning toppade pulsen fördagen med 189 bpm.

Var riktigt trött och fick sänka till promenadhastighet för att inte trilla av bandet. Orkade småjogga igen efter 30 sekunder och varvade ner med lätt jogging i 5 minuter. Kändes lite kort men det var vad träningsprogrammet rekommenderade. Dessutom var det ändå bråttom att hinna duscha innan gymmet stängde.

Hämtade Annelie på hennes arbete där de haft avtackning av  min lillebror som påbörjat ny karriär. Gokart och mat stod på programmet, en lagom aktivitet för det gänget.
Lillebror skulle må bra av att komma ut och röra sig lite mer. Vi får se om det kanske går att få honom att komma ut fler gånger i löpspåret framöver. Han var med nere i Malmö i somras och sprang halvmaran där. Han gjorde det bra med tanke på de tre tillfällen han sprungit under juni- augusti. Kul att han ställde upp när vi frågade om han kunde tänka sig att göra det. Även han har visat sig ha  en släng av:  hur svårt kan det vara sjukan.

att hinna vila

Dagens pass, veckans tredje kändes tungt från start till mål.

Saknade energi och det var med en känsla av sirap i benen jag hasade mig runt i Delsjöterrängen. Kämpade med att få upp pulsen och tempot utan att lyckas förutom i backarna där pulsen steg upp till planerad nivå. Meningen var att jag skulle hålla 151-166 bpm och löpa på i ett behagligt lugnt tempo. Men kroppen svarade inte och pulsen var svår att få upp i över 140 till en början, efter ca 20minuter kröp den upp en bit till och jag hamnade mellan 148-155 bpm resten av rundan. Tvivlade ett tag på om det var klokt att köra hela passet men bet ihop och körde resten.

Funderade på vad som hänt och det som kändes så lätt i måndags nu bytts till något som kändes som omöjligt. På väg hem insåg jag att tempot efter viloperioden som avslutades förra veckan varit lite för högt. 6 pass förra veckan var ok speciellt som det fördelades på både cykel, sim och löpning. Hur jag förlade dem var däremot en katastrof. När jag kikade i funbeat insåg jag att det nu är en vecka sedan jag hade vilodag från konditionsträningen. Inte så märkligt att jag kände mig lite sliten på dagens pass.

Detta med vilodagar och vilken ordning mina pass skall planeras för optimal respons av kroppen är något jag brottats med de senaste dagarna. Testet jag gjorde på Aktivitus med tillhörande träningsupplägg kom på mailen i slutet av förra veckan. En liten nätt läsning på 34 sidor med flera pass och pulsangivelser för att ge en bra start på nästa års tävlingssäsong. Ett avsnitt behandlade antalet pass och fördelningen av vilodagar.

Vilodagarna bestäms helt naturligt av antalet pass under veckan och kan tolkas på flera sätt. Jag valde ett av dem för denna veckas träning. Jag behandla varje gren för sig och kör med en vilodag mellan varje pass. Detta gjorde att jag inte behövde köra mer än ett konditionspass om dagen. Nackdelen är att det bara blir en helvilodag i veckan, i mitt fall på lördag. Om jag istället väljer att se på totala antalet pass kommer jag att ha ett löppass måndagar, cykel tisdag FM, löpning tisdag EM, vilodag onsdag, cykel torsdag, löpning fredag FM, löpning fredag EM, vilodagar lördag + söndag. Till detta är det två styrkepass som skall klämmas in och gärna ett simpass dessutom.

Ibland undrar jag hur jag tänker när jag bestämmer mig för att göra saker.

Hur jag än vänder och vrider hittar jag inget bra sätt att få ihop allt. Har just nu 4 eller 5 olika modeller att arbeta med men behöver hjälp. Får helt enkelt maila över dem till Mattias på Aktivitus och fråga vilket som bäst stämmer med tanken bakom programmet. Så fram till att jag fått ett svar blir det en del freestyling.

Har hittat en positiv tanke som jag har med mig: alla pass jag sliter mig igenom nu, gör att min första tävling på Ironman distansen i augusti kommer att gå så mycket lättare. Det är helt klart den form av mantra jag behöver för att bita ihop och ge lite mer vid varje pass.
Vad det gäller tävlingsvalet får se om det blir Kalmar  eller Köpenhamn.  Mycket beroende på vilka datum de går och vad som passar bäst in. Men utan bestämt datum från arrangören av Kalmar tar jag inget beslut.

Har tagit ett beslut att vila i morgon, känns som det ända rätta att göra. Får helt enkelt anpassa mig till kroppen och köra dubbelpass på fredag eller söndag istället. Hur svårt kan det vara?

att överleva första passet

Första passet avklarat på min långa resa mot Hawaii.

40 minuters distanspass i kuperad terräng i för mig snabb fart, pulsen mellan 166-176 bpm.
Efter uppvärmning på 10 minuter i behaglig fart hemifrån bar det av in i skogen. Till en början var det segt och tungt, cyklingen och simträningen från gårdagen satt helt klart i benen.

Skogen var lagom lerig och det hjälpte till att hålla upp pulsen. Sprang genom ett område där granarna står tätt och bildar en tätt vägg. Stämningen blir helt annan där, tyst och skön. Rundade ett hörn och kom ikapp en häst som verkade trivas i skogen. Det började bli för mörkt för säker löpning i skogen.Vek därför av ner på en grusväg och hamnade nere vid Säveplan där det var tyst och öde. Insåg att jag måste skaffa en pannlampa för att kunna springa kvällspassen. Denna veckas lyx att sluta arbetet runt 16 är snart över.

Hemvägen gick snabbt och jag fick ta en extra tur upp mot Albatross för att få ihop tiden. Mötte fler löpare på vägen än jag sett sammanlagt under mina år i Säve. När jag till slut kom hem bra trött, fick jag en utskällning av min glada Weimaraner Gimli. Han förväntade sig inte att Husse skulle dyka upp.

Kan erkänna att det kändes tufft att få upp pulsen idag, men misstänker att det berodde på gårdagens program. Men nu är det avklarat första passet under  första veckan av första träningsperioden.

Nu bär det av till SPA´t med Annelie som avstod dagens träning. Hon är lite sliten efter sin nattvecka, men i morgon hänger säkert hon på. Då blir det cykelpass på gymmet eftersom jag saknar trainer hemma.

Hund och Husse, vet inte vad fotografen gjorde eller vad hunden ätit men nyttigt kan det inte varit....

att planera uppbyggnadsträning

Heldags möten sliter på huvudet, speciellt när känslorna svallar ovanligt mycket. Därför var det skönt att få slänga sig en stund på soffan i vänta på att Annelie skulle vakna. Lyckades faktiskt somna in en kort stund, vilket gav energi att ta mig i kragen såpass att det blev ett pass på gymmet. Något som det varit snålt med under månaden som varit.

Jag får skylla på att förkylningen i september omöjliggjorde Lidingöloppet. Tappade lite gnistan där och tyckte det var lika bra att vila ett par veckor. Läste på svensktriathlon  att det kan vara bra med en lugn period innan uppbyggnadsträningen börjar, och förbundet måste man ju lita på...eller..

Men nu är vilan i princip över, fick för en liten stund sedan schemat för de kommande 16 veckorna träning. En rivstartar som skall bli mycket intressant. Schemat bygger på mjölksyratröskeltestet jag gjorde på Aktivitus förra veckan. Vilket var både roligt att utföra och som dessutom förklarade varför jag råkade ut för krampen under triathlonen i Arvika. Jag cyklade allt för långt över min kapacitet och straffades därför brutalt. Inget jag önskar någon, det gör ont, riktigt ont. Det värsta var att det smärtar lika mycket när alla andra springer förbi en på "lätta" ben.  Men nu är det slut med det, ingen mer kramp och bara lätta ben på mig.

Kort kan man konstatera från testen att mina värden blivit bättre under det senaste året. 

Nu blir det mycket spännande att se hur de 16 veckornas träning påverkar min kropp. De tre veckornas vila resulterade i alla fall med en viktökning på 3 kg.  Det är lite tråkigt att det skall vara så gott med glass när man ligger hemma småkrasslig.

Avslutningsvis några ord från den sanna kämpen Jörgen som klarade sitt mål på Göteborg Marathon för några dagar sedan.
"Gött nu jävlar blir det åka av.."

16 veckors träning enligt schema.... hur svårt kan det vara....

....att påbörja en resa

39 år och på uppgång mot bästa formen någonsin. Senaste formtoppen hade jag för ca 20år sedan strax innan jag lade av med fotboll och MTB.
Men denna gång är det för livet.
Ett val jag känner är nödvändigt efter för mycket kontorssittande som kraschat ryggen i omgångar.

De senaste årens tränande har bestått till 85% löpning, 10% styrketräning och 5% fotboll. Tyvärr har de 5% fotboll alltid slutat med vadmuskels bristningar, mest på grund av att det är allt för roligt att spela match. Har därför försökt hitta något annat att tävla i. 

Prövade en Triathlon på tidigt nittiotal där det slutade med kramp i bägge benen från topp till tå. En inte allt för trevlig upplevelse som jag inte kan rekommendera. 

Under våren 2011 kom jag i kontakt med sporten igen via arbetet på Casino Cosmopol som hyrt in Ted Ås för varvet träning. Började fundera på om det inte var dags att prova igen efter uppehållet på tjugo år. Skulle ju trots allt snart ha en nyinköpt cykel igen. Annelie vill genomföra klassikern 2013 och det kan man inte säga nej till.

Efter inköp av en racerhoj 15 juli blev det tävlingsdebut 23 juli på Arvika Enervit Triathlon ( Race Report Arvika). I sann hur svårt kan det vara anda, med mycket lite träning ( 2 mil landsväg)  innan och knapphändig planering. Vilket gjorde att även denna tävling innehöll kramp i bägge benen. Fram och baksida lår på bägge benen samtidigt, vilket omöjliggjorde stretching. Men trots detta var det hur kul som helst och fler tävlingar bokades in under sommaren. Allt slutade med att genomföra den största tävlingen av dem alla, originalet, Hawaii Iron Man...

Och här någonstans startade tanken om att följa vägen mot målet...hur svårt kan det vara...