Sviter efter TEC 100

Ropade hej lite för tidigt över mina fötters kondition efter TEC 100. En av de små blåsorna sträckte sig under hela nageln. Jag är övertygad att nageln nu snart samlar av.
Positivt är att smärtan i höger benet nu känns bättre. Kan nu gå kortare sträckor utan att börja halta allt för mycket. Det går åt rätt håll, oron för stressfraktur är mindre.

Dealer EM dag 1

Efter första dagens tävlande, där deltagarna antingen dealat Black Jack eller Roulette. Våra två svenskar ligger nu bägge tvåor i respektive grupp. De två första i varje grupp går vidare till semi. Det ser med andra ord bra ut för den bägge.

Själv har jag dömt fem bra dealer på Roulette. Ser fram emot morgondagens fortsatta tävlande på Black Jack.

Lottdragning EM

Snart dags för dragning, men först lite mingel. Toraj och våra glada finska värdar.

Goda tecken

Framme på hotellet började de goda tecknen uppenbara sig. Rumsnumret är en av mina favoriter, 303 vilket var namnet på liften i Lindvallen där jag arbetade en vinter förra århundradet.
Tecken två var en liten krabat på sängen, en mjukistiger.
Tredje tecken att jag fick ett härligt stort rum med bad.

Nu är det tid för arbete, EM för Dealers på Helsinki Casino. I kväll lottdragning och genomgång, i morgon skall jag bedöma de bästa i Europa.

Mot Finland

Tråkigt att behöva resa hemifrån utan Annelie denna gång. Hann knappt komma hem, ösa ut alla smutsiga tävlingskläderna i tvättkorgen innan jag blev tvungen att sätta mig i taxin mot flyget igen. Sjukt nöjd med helgens tävling och en trevlig tur till Stockholm. Resultatet blev även för bra för att det skall kännas förtjänt.

Tittade i träningsdagboken i går kväll. Efter den 23 februari och skadan i vaden har jag bara sprungit 4 gånger. Av dessa var en 10km tävling 25 mars, bra start efter skadan. Sen 3 pass långdistanslöpning mellan 24-41km, totalt 89km. Inte en speciellt bra eller smart uppladdning.
Firar trotts en viss oro för mitt ömande ben, att det gått bra med en räkmacka på flygplatsen. Hittade två tidningar att fördriva tiden med. Vem vet kanske finns det något mer galet lopp i dem? Kanske kan det vara något som verkar skoj? Vi får se....

Hemvägen

Sitter nu på Arlanda i väntan på att flyget skall ta oss hem. Benet känns som att det gått av ovanför foten. Vi var uppe vid tävlingsområdet vid tolvtiden. Vilken skillnad mot gårdagen, strålande sol och varmt. Det varvade en löpare efter sitt sjätte varv. Han hade taktikvilat under natten och kört igång igen när värmen kom tillbaka. 

Sov  middag hemma hos Annelies barndomsvän, social som man är. Delade på en familjepizza på pizzahut. Tar nu en varmchoklad och lite chips. Det märks verkligen att kroppen behöver komma ikapp.

dagen efter

Det känns nästan lite orättvist mot alla som tränat mycket och hållt på med Ultralöpning. Mina fötter har klarat sig bra från skoskav med bara tre små blåsor, alltså ungefär vad jag brukar få efter ett vanligt Göteborgsvarv. Värre är det med höger ben där det har bildats en svullnad och rodnad på smalbenet strax ovanför fotleden. Hoppas att det går tillbaka med lite vila de närmsta dagarna.

Såg en hel del med kraftiga skavsår och problem av diverse slag. Vid frukost idag var det ett par som gick utan skor. Detta var personer som varit med på flera lopp tidigare och som verkade ha tränat för detta tillfälle.

Nu skall vi gå upp en sväng för att se de få tappra som fortfarande är ute efter 24 timmar. Positivt för dem ära att vädret nu är toppen, sol och inte så mycket vind.

8 mil och målgång

Sista milen blev allt annat än skön. Orkade inte springa eller kanske man skall kalla det gojing (go och jogging). Är evigt tacksam över Annelies sällskap de två sista varven, utan henne hade det varit svårt att lyckas. Trots att jag tog på mig tredubbla lager, tjockaste tummvantarna var jag genomfrusen hela varvet runt. Kom i mål efter 13:42:39, kan lugnt säga att bastun och sängen efteråt kändes helt fantastiskt. Nu är det godnatt och kurering av mina slitna ben.

En av de luriga passagerna.

Snygg medalj för väl utslitna ben

Bra trött hemma på hotellet.

Skönt att vara i mål, avvundas inte dem som fortfarande är ute i spåret på väg mot den dubbla distansen.

7 mil

Trevligt att få underhållning av Annelie. Var riktigt svårt att komma igång, stela och sega ben. Har bestämt mig för att detta är sista varvet. Kallt som för fasen!

6 mil

Rör mig som en zombie med hasande steg och knapp styrfart. Trots det gick varvet på 1:30 när man räknat bort matpausen. Härligt att få draghjälp av Annelie i ett par varv.

5mil

Nytt pb fixat, varje varv blir nu en bonus. Benen är som stockar i början av varven där asfalten dominerar. Skönt att det blir roligare sista 4km i skogen.

4mil

Nu börjar det kännas ordentligt i låren. Kul att bli påhejjad av Annelie.

3 mil

Kul att det håller i sig. Inga större problem, lite  ont i foten men ingen fara. Blir varvad med jämna mellanrum, tror även att jag lyckas passera några själv. Inga varvnigar.

2mil

Andra milen kändes oförskämt bra. Nu tittar solen fram bakom molnen. 1/8 del klart, resten kvar, kommer gå snabbt, vägarna är skottade nu.

1 mil

Fösta varvet klart. Känns ok, en del trixgga ställen och risk för snöras annars fint.

uppskjuten start

Starten är uppskjuten pga nedfallna träd på tävlingsbanan. Med tanke på snöstormen passade det mig ganska bra. Fick lite extra tid att åka ner till Täbycentrum för att komplettera med lite saker på Stadium.

Det blev en mössa och en skärm mot snö i ögonen, köpte även lite mer energitabletter.

I väntan på start är det slappning på hotellrummet som gäller. En närande och god lunch blir det också här på rummet. Livet kan inte bli så mycket bättre i väntan på tävlingen. 

frukost för en vinnare

En stor frukost med fokus på att få i sig så mycket som möjligt. Normalt brukar jag få i mig ett ägg och en tallrik fil, idag blev det två kokta ägg, äggröra, en stor tallrik fil, ett par mackor, bacon, frukt, ett par glas apelsinjuice och en kopp té.

En vinnare kan man verkligen kalla sig om man står på startlinjen idag. Snöstorm och ruskväder, inte direkt det väder som lockar till ett långpass i vanliga fall. När man har 100 miles framför sig är det lätt att känna efter en extra gång, kanske gör det ondare i benet, kanske är man lite snuvigare. Är det verkligen bra att ge sig ut i snöstorm då? Svaret i dag är, klart att det är bra, det gäller bara att fokusera på det positiva. I dag är en unik dag, med unika förhållande, det dröjer länge innan dessa förhållande återkommer i denna tävling. Tänker därför njuta, just det njuta av att få vara del av denna unika tillställning. Sen vet jag att några kommer att bryta före mig, pluss att jag måste äta upp en del av mina powerbars för att få en lättare väska på hemvägen.

Missbedömde djupet på snön i morse, det går över skorna och en liten bit till. Det är närmare 10 cm än de 3 jag skrev från början. På väg till nummerlappsutdelningen mötte vi en del som sprang fram och tillbaka, verkade nästan som att de värmde upp. Märkligt, bränna energi 1,5 timmar före start på uppvärmning. Får förmoda att de rörde sig snabbare för att komma undan från snön. Mötte även en kille i shorts och löpardojjor, blir intressant att se om han kommer till start i den utstyrseln.

För den som vill går loppet att följa live på jogg.se, sen kommer jag att försöka lägga upp en egen uppdatering en gång per varv.

vem beställde snö???

Vädret är inte alls det som jag hoppades på när jag somnade igår. Hoppades att det skulle vara tort och fint med en fin solskensmorgon. I stället är det snöstorm och ett par tre centimeter snö på marken.

Förhållanden ute idag gör att alla planer får revideras, verkar som det blir en start med mycket kläder. Vi får se hur långt jag tar mig. Misstänker att det kommer vara en del som bryter tidigare än andra år. Nu är det hög tid för lite frukost och sen en kort promenad upp till tävlingsområdet för en närmare titt på förhållanderna.

sista förberedelserna inför TEC 100

Usch regnet har övergått i snöblandat regn och mer vind. Hoppas verkligen att det hinner blåsa vidare innan starten går i morgon kl.10:00. Glad att jag impregnerade regnkläderna en extra gång i morse.

Nu är det hög tid att sätta i sig dagens sista och värsta måltid, Presport från Enervite. Försöker inbilla mig att de blir godare för varje lopp, har misslyckats varje gång. Planen är att ta en eller två i kväll, sen två i morgon strax före start.

Sista förberedelserna är nu nästan klara, skall bara byta ut musiken i Annelies Mp3 mot egen lite bättre musik. Kan bli bra att plocka fram när orken börjar tryta.

packa lätt är inte lätt

Slutligen framme i Täby efter en dag med packning av allt som kan tänkas behövas under tävlingen. Det blev mer än jag från början tänkt, men med tanke på regnrisken i helgen känns det nödvändigt.  Har ändå försökt att hålla nere på antalet prylar för att inte riskera övervikt på flyget. Det blev trots det tre par skor, två omgångar löpkläder, underställ, ryggsäck, midjeväska med vattenflaska, regnkläder, vantar, mössa, diverse mediciner, skavsårsplåster, värktabletter, 40 powerbars, energidryck, energigel och min nya favorit energi vingummin.

Sitter nu på hotellrummet och funderar på vart närmsta och bästa matställe finns. Får bli en liten tur ut och hitta något gott och äta sittande. I morgon och en dag framåt blir det mest mat på gående fot.



Flygturen gick smidigt och det var skönt att inte behöva köra bil upp som vi brukar. Det hade dessutom varit omöjligt att ta sig hem i rimlig tid med tanke på att det bara är jag som kör i familjen.

Dags för mat innan det är tid för lite slappande i sängen innan det är dags att sova en stund.

Piggare än man förtjänar

Dagen efter mitt livs längsta löptur så här långt, kroppen känns ovanligt pigg och glad. Lite ont på utsidan av höger knä och i bägge fotlederna, men inte någon träningsvärk. Tempot var inte så snabbt i går men borde ändå gett lite upphov till utmattning av musklerna.

2XU återhämtningsben, för bra för att vara sanna.

Verkar som mina nya snabba kompressionskläder gjort susen. Sköna att springa i och med mindre träningsverk, rena mirakel kuren. Har även ett par återhämntningsben som jag slängde på mig efter passet i går. Inte lika snygga men med en tajt passform för återhämtningens skull. Dom funkade även under jeansen på arbetet idag.

Träffade på en gammal bekant från krogvärlden som även han har problem med axlarna, när jag körde rehab på IFK kliniken i morse. Ökade vikterna en del trots att bröstet kändes lite hängigt efter löpningen i går. Det känns att rehaben går åt rätt håll och att det finns hopp. IFK kliniken kan jag definitivt rekommendera för er med diverse skador. 

Min sjukgymnast verkar lite tveksam till det sunda i att springa TEC 100 på lördag med tanke på den sparsamma löpträningen jag haft sedan 23/2. Jag fick dock inget absolut nej, så det är väl bara att köra. Hur svårt kan det vara? Vi får se, just nu känns en målgång inom de 30 timmarna långt borta, men inte omöjligt. 

trött och kall

Kom till slut fram till Härskogen efter 5 timmar och  30 minuter, det blev en tur på 41km. Blöt och kall och utan lust att ta ut mig till bristningsgränsen tog jag beslutet att ringa efter skjuts. En liten stund senare dök den varma och goa bilen upp. Härligt med ett supportteam som alltid ställer upp, tack för det mor och far.

Lärde mig en del om hur kropp och utrustning fungerar i ruskväder. Kommer behöva komplettera med en del innan starten för TEC 100 till helgen. Värst var kylan för fingrarna, klarade knappt av att få upp korken på energidrycken mot slutet. En regntät mössa och vantar, behöver även ett par gaiters som skydd mot vätan ovanifrån på fötterna. Positivt var att fötterna klarade sig helt från skavsår, detta trotts att det bara var andra gången jag använde mina nya skor.

Nu blir det rehab i morgon följt av vila de kommande dagarna, kanske lite lätt jogg på torsdag.

Minne i skogen

Sprang på denna gamla gravplats i skogen efter KÅSJÖN, tydligen fler som sprungit runt i skogarna. Nästa riktning Härskogen, halva turen kvar.

Milen

En timma, 9km en bra start. Följde milen i skatås en bit från härlandatjärn upp till delsjön. Nästan strecka blir mellan sjöarna bort mot Bertilssons stuga.

Preem Ullevi dagens start

Inget vidare väder för en långtur idag. Men det är mycket möjligt att det är precis detta som kan vänta på lördag. 5 mil i regn, skoj eller inte? Vi får se......

Björndammen

Framme i björndammen, blir inte längre än hit idag. Mörkret kom snabbt, vågade inte ge mig in i skogen igen. Passade bra att bli upphämtad istället. Nya skor i 24km
räcker gott och väl.  Lite kul att hamna i gamla hemtrakter igen. Tror bestämt att jag åt lunch i första klass på andra våningen längst ut till höger.

Brudarbackenl

50 minuter in passerar brudarbacken, undrar om den är med på X-trailen i år. Den var grymt tung förra året.

Öjesjö

Passerade precis golfbanan, såg grönt och fint ut. Spelade en av mina 3 rundor där förra året.

2XU testlöpning

Nu har kläderna kommit tillbaka från tryck. Ser snabba ut, känns snabba på, nu får vi se hur snabba de är. Provspringer en runda mot Lerum, risken finns för skoskav med de  nya Salomon dojorna jag bytte till idag.

ont i tårna

Kroppen klarade sig rätt bra efter söndagens långtur. Allt utom tårna som är ömma och fulla av blåsor, inte så skönt. Har därför försökt att hitta nya skor de senaste två dagarna. Köpte till slut ett par Asics GEL-Nimbus 13, långt i från lättvikt och racing denna gång.

Dessutom 1,5 storlekar för stora, allt för att få plats med svällande fötter och ömmande tår under ett långt lopp. Är inte säker på att de funkar fullt ut, verkade glappa lite i hälen när jag provade med löpstrumporna hemma.  Kan tänkas att jag byter dem mot ett par Mizuno Wave Enigma som jag tyckte hade ett bättre hälgrepp även vid större storlekar.  Nackdelen med denna sko var att den kändes lite stum.

Får prova igen i morgon när både jag och mina fötter är lite piggare, nya stora och väldämpade skor kommer det att bli inom kort.

framme i Lerum

Det tog en bra stund att ta sig hela vägen till målet denna eftermiddag. Närmare bestämt 4 timmar 38 minuter för att ta sig de 34km på Bohusleden mellan Ullevi och Lerum via Skatås, Kåsjön och Jonsered.

Dagens pass sedd från ovan.

Körde detta pass mot bättre vetande för att prova kropp och utrustning inför TEC 100 om två veckor. Lärde mig en del och har nu bestämt mig för att köra på samma sätt som jag gjorde idag. Alltså 20min långsam löpning följt av 10min promenad där jag fyller på depåerna med energi och vätska redo för 20min ytterliggare löpning. Hur svårt kan det vara att köra på tills man är framme vid målgång efter 16 mil? Räknade lite under löpningen på vilken tid det skulle ta med dagens tempo att slutföra de 160km. Under förutsättning att jag inte tappar fart efter 4,5 timmar och håller samma tempo resten skulle jag ta mig runt på 21 timmar och 38 minuter. Det kommer bli svårt att klara. Siktar därmed in mig på att ta mig i mål på de 30timmar jag har på mig, i mål skall jag. Tror visserligen att terrängen är lite flackare i Täby än det var idag, hoppas på det i alla fall.

En av de brantaste passagerna.

Terrängen var lite backig bitvis men långa sträckor var det skön skogsstig där det bara var att njuta.  Lyckades göra en ordentlig vurpa halvägs och följde upp det med att sparka i tårna flera gånger under de bitar med mest rötter. När jag tog av mig skor och strumpor var tårna hängiga. Detta berodde inte enbart på islagen utan även för att mina Nike skor inte är bra för långdistans. De ger inte tillräckligt med stöd för foten och hälen vilket leder till att hela foten åker fram i skon. Detta var lärdom #1 av dagens löpning, nya skor får inhandlas pronto.

Trötta fötter med blå tår.

Lärdom #2 var att Swebars energibars med lakritssmak definitivt skall packas ner i väskan. Bra smak och ett komplement till all söt energigel man trycker i sig. Lärdom #3 löptempot skall vara lågt från början och ske enligt 20 minuter löpning med 10 minuters promenad emellan. Lärdom#4 mössa och regnjacka skall vara med i väskan hela tiden, man vet aldrig när regnet kommer. Lärdom #5 stäng av kranen till vätskesytemet så slipper vänstra framsidan bli blöt.

Med två veckor kvar till start finns ännu tid till förbättring. Får bli ett par pass med löpning i veckan och kanske massage för trötta vader. 

Kåsjön

Efter 2:40 passeras Kåsjön 20km klara. Skogen mot Lerum nästa.

Getryggen

En bit på väg, getryggen blåsig men med fin utsikt. Nästa stopp Kåsjön.

Tävlingspremiär

Efter 14 dagar utan inlägg är det åter dags att ta tag i bloggen. 14 dagar med noll träning om man inte räknar in rehabpassen för axlar och vader. Detta gör att det idag var en månad sedan jag körde någon form av konditionsträning. Inte den bästa uppladdningen inför årets första tävling, Göteborgsvarvets seedningslopp.


 Underbart väder och precis lagom varmt för att köra i kortärm och korta ben. Provade därför mina nya 2XU PWX Compression Shorts. Visste inte alls hur kroppen skulle reagera på den senaste tidens ofrivilliga träningsuppehåll. Bestämde mig mot bättre vetande att satsa fullt från början och att satsa på ett nytt personbästa. Märkte direkt under den första km att det inte skulle hålla. Tempot var högt och i rekordfart, men tyvärr var även min puls hög, allt för hög för att hålla i 10km.

Första km rullade på med bra fart runt 4:00 med en snittpuls på 180 bpm. Sänkte tempot lite 2km  för att få ner pulsen, misslyckades och snittpulsen landade på 183 bpm. Km 3 och 4 höll sig pulsen i samma spann strax över 180  bpm. Mjölksyran började därmed byggas på och löpsteget kändes inte lika avslappnat. Helt naturligt sänktes tempot och pulsen hängde trots det kvar. Någonstans här tappade jag möjligheten att slå    mitt personbästa. Varvade efter 22:26 en bra öppning med möjlighet att nå pb om jag skulle orkat hålla tempot. Det kändes väldigt långt bort och trenden var att det gick långsammare och långsammare.

Lyckades mobilisera lite mer energi under andra varvet och höll tempot runt 5:00 med pulsen stabilt runt 175 bpm. Annelie som startade med mig dök upp lagom till den sista km. Även hon hade haft ett tufft lopp, illamående och med en kropp som inte var på tävlingshumör. Det var riktigt roligt att få spurta sista biten in mot mål sida vid sida. Hann tänka att jag inte ville få stryk med ett par sekunder. Nu visade det sig att jag hade sekunderna på min sida igen, närmare bestämt en sekund.

Efter loppet kunde vi pusta ut i vårvärmen nöjda med att ha genomfört loppet trots att vi bägge inte var i form för det. Men så är det ibland, sen kan man alltid fundera på hur smart det är att ta i allt man har när kroppen inte vill vara med. Vi har bägge legat utslagna i säng och soffa med magont för Annelie och jag med huvudvärk. Nu börjar det kännas bättre igen, därmed finns det hopp om ett bra tävlingsår igen.  Tiden föresten blev 47:23 för mig och 47:24 för Annelie som placerade sig på 115 plats bland damerna, bra jobbat.

Att få sällskap i sängen

Nu är det tyvärr två sjuka här hemma i sängen. Det positiva är att jag lyckats få i mig ett par rostade mackor med ost. En liten framgång, men ändå ett steg åt rätt håll. Ett bakslag är att ryggen packat ihop av allt sängliggande.

Att bli sjuk

Kände att något var galet redan vid frukost. Skum i magen och lite frusen, trots allt dagens höjdpunkt. Efter det var det bara utför.

Under bankmötet blev det värre, kallsvettningar, illamående och lätt panik att behöva spy inne på banken. Klarade mig igenom mötet men det var på håret.

Vi ställde in planerna på att leta efter en bröllopsklänning. Det fick bli en halvtimma på toaletten istället. Hoppade i understället och en tröja men det hjälpte inte mycket mot frossan.
Ligger nu i sängen om jag inte är på toaletten, kan konstaterad 38 graders feber, inte kul.

nya tävlingskläder

Efter en seg vecka med enbart rehab har jag nu kommit igång lite lätt. En skön cykeltur i måndags på mountainbiken längs ridvägarna bort mot Kungälv. Tyvärr startade veckan med att jag hade huvudvärk tre dagar i rad när jag vaknade. Måndagen släppte den snabbt, i tisdags höll den i sig hela dagen vilket spolierade träningen. I går var det rehab på IFK kliniken och idag får vi se vad det blir, det lutar åt ett pass på trainern.

Rehaben rullar på och jag inbillar mig att det ger resultat. Programmet tar mellan 1:30 till 2 timmar, där hela axelpartiets muskler får sig en omgång. Börjar få ordning på tekniken och kan nu lägga på lite mer vikter. Att jag la på mer vikter kändes rejält  i morse när jag vaknade med ont i axeln och bröstet.

2XU hur snabba som helst, snygga dessutom.

Är lite mer laddad nu än förra veckan där huvudet hängde lite igen. Tävlingskläderna har dykt upp och ser snabba ut. Insåg när jag provade dem att kompression är bra men inte så smickrande för figuren. Tur att det är en stund kvar till första tävlingen. Valde en tvådelad framför en heldräkt efter att ha provat en och insett att inte såg klok ut i den. Tror även att  det blir lättare att hantera en tvådelad under eventuella toalettstopp på Ironmandistansen. Nu skall kläderna iväg på tryck av sponsorloggan och sen blir det åka av.  En fördel till är att jag får en morot till för att ta tag i kosten igen. Har faktiskt fuskat lite de senaste veckorna med både glass och godis.

Två och en halv vecka kvar till Göteborsvarvets seedningslopp. Inget mer godis, fokus på kvalités träning, rehab och  positivt tänkande. Nytt rekord på milen finns inom räckhåll.

att bättra på utsikten

Solsken och ett runt nollgradigt är perfekt väder att ta ner ett par träd i strandkanten. Passade därför på att såga ner ett par stycken på landet innan isen släpper. Med mina något grundläggande trädfällningskunskaper faller träden inte alltid åt det håll de borde. När de står i strandkanten lutar de utåt mot sjön vilket fungerade bra idag. Gott om plats att arbeta på när träden väl låg nere på marken/ isen.

Motorsågen praktiskt fastsatt i trädgren.

Eftersom det gått så bra efter fyra träd gav jag mig även på eken och de nedre grenarna som skymmer vattnet från altanen. Ett projekt som var betydligt jobbigare med alla moment, stege, motorsåg, träd, slänt, grenar och en eller ett par armar för få. Kapade ett par och skulle bara avsluta med en sista när jag lyckades klämma fast sågen i en gren. Klurade en stund tills jag kom på lösningen för att få loss den. Med en vattenslang som rep och grenen som talja fick Annelies mamma dra upp grenen, jag kunde ta ner sågen utan att någon eller något gick sönder.

Märkligt med höjder, när man klättrar upp först är det högt och inte så kul. Efter ett tag blir det betydligt lättare och någonstans längs vägen kan man tappa respekten helt. Idag hann jag inte mer än vänja mig, annat var det näg man arbetade i 4-stolsliften och klättrade i de höga stolparna.

Ingen träning blev det under lördagen, det räckte gott och väl med allt lyftande för att vakna med träningsvärk idag. Söndagen har så här långt bestått i tävlingsledningsmöte för Göteborg Triathlon och vintersport på TV. Snart har Annelie vaknat efter nattarbetet och då blir det en sväng till gymmet.

Det är varierande svårighet att bättra på utsikten. Fälla träd är lätt, att klättra på stege och såga ner grenar är svårt, speciellt om man vill göra det snyggt.

att handla spån

Denna vecka har det varit rehab för hela slanten. I dag var det inget undantag, 2 timmar på IFK kliniken för både axlar och vaden. Körde på lätta vikter för att hålla rätt läge på min axel och få till tekniken. Det kändes bättre idag och hoppet om en fungerande axel till sommaren finns åter.

Följde upp rehaben med en tur till Tre hästar och inköp av 36st balar med spån. Resultatet blev en timmas lyftande till, bra träning för både armar och rygg. En fördel med att bo på landet och hålla på med djuren är all gratis träning man får nästan varje dag. Kanske kan sätta ihop ett träningsprogram i stil med Clotings stenålderspromenad. Mitt får då innehålla ensilagebals rullning, spånlyft och vattendunksbärning.

Måste bara hitta ett kommersiellt namn för detta koncept.

Det är lätt att köpa spån, att få det på plats hemma ger även bra träning.

att sova axeln ur led

Ett kort rehabpass för axlar och vaden var allt som jag orkade och hann med idag. Inte mycket att orda om passet, men rehaben är nödvändig. Vaknade i morse med värk i vänster axeln igen, denna gång modell värre. Tror att det beror på att axeln kommer ur läge när musklerna slappnar av under sömnen. Detta för att jag när jag sover på sidan, vilket jag alltid gör, pressar axeln ur sitt läge. En teori är det i alla fall, om den stämmer med verkligheten vet jag inte.